Sverige mår bra av att granskas! Det tillhör de viktiga händelserna varje år att Internationella valutafonden, IMF, är här för att gå igenom tillståndet i den svenska ekonomin.
Nu har IMF-delegationen just avslutat årets undersökning och kommit sitt yttrande, som finns att läsa på Riksbankens webbsida. Det är nyttig läsning för alla som vill veta hur IMF:s högt kvalificerade experter ser på Sverige, särskilt som vi nu är inne i ett ekonomiskt svårbedömt skede.
På det här stadiet är det viktigaste att sprida kännedom om vad IMF-experterna har att säga. Det kan sammanfattas till fyra områden:
1. Sveriges ekonomi saktar in under 2019 och BNP-ökningen blir endast 1,2 procent. Det finns dessutom risk för en djupare nedgång. Riksbanken bör därför avstå från fler räntehöjningar tills det står klart att inflationen verkligen håller sig vid målet på 2,0 procent.
2. De offentliga finanserna är starka och regeringen bör låta de automatiska utgiftsökningar och inkomstminskningar som följer av konjunkturnedgången slå igenom. Dessutom bör man kraftigt öka de offentliga investeringarna, även om det leder till det offentliga överskottsmålet på 0,33 procent av BNP tillfälligt underskrids.
3. Arbetsmarknadens parter bör ompröva den gällande normen att industrin ensam ska vara löneledande och istället ge större inflytande för tjänstesektorn. Medlingsinstitutet ska inte längre hålla fast vid industrins löner som norm för hela arbetsmarknaden, utan se mer på inflationsförväntningar och produktivitetsutveckling i hela ekonomin.
4. Bostadsmarknaden bör reformeras betydligt mer än i Januariöverenskommelsen. Hyresregleringen avvecklas gradvis, med ökade bostadsbidrag som kompensation och extra skatt på fastighetsägarnas tillfälliga vinster. Taket för den nuvarande fastighetsavgiften höjs, särskilt med sikte på storstäderna, ränteavdragen fasas ut.
IMF-delegationens synpunkter är inte helt nya, utan de flesta av dem har framförts i den svenska debatten. Men nu lyfts de fram av oberoende experter som känner till Sverige relativt väl. Delegationsledaren Craig Beaumont granskar Sverige för åtminstone femte året i följd och har därmed ett långt perspektiv.
För svensk del är det värdefullt att genomgå denna granskning där IMF:s samlade erfarenheter från jämförbara länder används som referens. Det ger ett vidare perspektiv som behövs när den inhemska debatten om, exempelvis, arbetsmarknaden och bostadsmarknaden riskerar att fastna i låsningar.
Man behöver naturligtvis inte instämma i allt som IMF har att säga. Men synpunkterna därifrån ger anledning till djupare diskussion och även till omprövning. De som har en annan uppfattning har åtminstone fått anledning att vässa argumenten.