Antalet svenskar ökar betydligt långsammare under kommande år än hittills under 2000-talet, enligt en ny prognos från SCB. Detta kommer att märkas i Sveriges ekonomi där följden blir en lägre tillväxt. Samtidigt måste man räkna med att den yrkesverksamma delen av befolkningen utsätts för nya krav.
Hittills under 2000-talet har Sveriges befolkning ökat med 0,7 procent per år. Antalet personer i yrkesverksam ålder har också stigit väsentligt, samtidigt som fler har kommit i arbete. Det har bidragit till att den svenska ekonomin har vuxit, jämfört med annars.
Nu räknar SCB med en väsentligt lägre befolkningsökning ända fram till 2070. Så långa framskrivningar av trender är givetvis osäkra, men uppgifterna är bättre grundade när det gäller de närmast kommande åren.
De viktigaste orsakerna till en långsammare befolkningsutveckling är färre födda barn och lägre invandring. På kort sikt kan detta visserligen också betyda minskade samhällskostnader, men saken blir annorlunda på längre sikt. I det långa perspektivet blir följden i stället att den yrkesverksamma generationen inte växer på samma sätt som tidigare.
Ett minskat tillskott av arbetskraft, till följd av sådana demografiska faktorer, betyder att Sveriges BNP-tillväxt kan väntas bli betydligt långsammare. Till viss del kompenseras detta av att något färre ska dela på kakan, jämfört med när befolkningen ökade snabbare. Exempelvis kan antalet elevplatser i skolorna minskas, jämfört med tidigare.
Men andra offentliga uppgifter blir inte mindre, även om befolkningen växer betydligt långsammare. Generationen av äldre med stora behov av vård och omsorg fortsätter växa, vilket medför ökade krav på den yrkesaktiva generationen som ska betala för de ökade kostnaderna.
Andra offentliga uppgifter, som för närvarande ges hög prioritet, påverkas knappast alls av att befolkningens storlek närapå stagnerar. Utgifterna för det militära försvaret och rättsväsendet påverkas inte, utan fortsätter stiga. Samma gäller kraven på samhällets infrastruktur, oavsett om det gäller underhållet av vägar och järnvägar eller investeringar i nya energilösningar.
Med en långsammare ekonomisk tillväxt blir betalningen för dessa stora offentliga åtaganden en brännande fråga. Frågan blir som ofta om skatterna ska höjas eller om det finns andra finansieringsmöjligheter. På kort sikt kan en del av detta klaras genom ökad upplåning, tack vare att Sverige har starka offentliga finanser. Men i längden är detta ingen särskilt hållbar lösning.
Anpassning till en långsammare befolkningsökning blir nödvändig också i andra delar av ekonomin. Behovet av bostadsbyggandet dämpas, åtminstone i förhållande till de kalkyler som ofta presenteras. Risken blir nu snarare att man siktar på att bygga för mycket, till alltför höga kostnader.
Liknande gäller etableringen av köpcentra, restauranger och hotell som ofta utgår från behoven hos en större befolkning och starkare ekonomi. I stället får man räkna med en svagare efterfrågan som medför ökade risker för felinvesteringar, liksom att konkurrensen blir hårdare.
Företagen kan också få svårare att rekrytera personal när särskilt tillgången på yngre personer blir mindre. Detta blir kanske tydligast för tjänstesektorn och handeln, men kan även gälla industrin. Följden kan också bli att lönerna pressas uppåt, vilket driver fram rationaliseringar.
I bästa fall kan ökad produktivitet, bland annat med hjälp av AI, bli lösningen på en annars besvärlig situation. Företagen får ytterligare tryck på sig att automatisera verksamheterna och minska sina personalbehov. Det kan medföra en svår omställning, men samtidigt även att det blir mer arbetskraft för de många jobb blir kvar.
Den offentliga sektorn behöver likaså öka sin produktivitet, vilket kan vara svårare när det gäller sådant som vård och omsorg. Men även där finns stort utrymme för administrativa förbättringar, bland annat med hjälp av AI. Alternativet till sådan rationalisering är att de människonära uppgifterna riskerar att svältas ut och att den vårdbehövande allmänheten tvingas betala priset.
Denna demografiska utmaning kommer att påverka oss alla – och inte enbart i Sverige. Läget är minst lika prekärt i åtskilliga andra länder, där man redan är inne i en långvarig folkminskning. Det är många som delar på problemet, men nu gäller det att hitta lösningarna.