En räntesänkning från USA:s centralbank är ingen överraskning. Sensationellt är däremot att Donald Trumps utsände ville sänka med dubbelt så mycket. Men detta ingår i Trumps plan att snart ta över makten i Federal Reserve.
På onsdagen utsågs Stephen Miran till ny ledamot i Federal Reserve. Omedelbart därefter reserverade han sig emot centralbankens beslut att dra ner styrräntan med 0,25 procentenheter till 4,00-4,25 procent. Han ville i stället sänka med dubbelt så mycket.
Stephen Miran är en av Donald Trumps närmaste medarbetare i Vita huset. Han har nu tagit tjänstledigt från uppdraget som ordförande i presidentens ekonomiska råd för att träda in i Federal Reserves ledning på en vikariatsplats.
Nödtorftigt uppfyller han därmed det krav på oberoende som gäller för Federal Reserve. Men ingen kan tro annat än att hans främsta lojalitet ligger hos Trump som under hela sin presidentperiod har gjort allt för att underminera centralbankens självständighet.
Men utnämningen av Stephen Miran är bara början. Trump har genom sitt justitiedepartement gjort stora ansträngningar för att avsätta Lisa Cook, en ledamot i Federal Reserves ledning som utsågs under Joe Bidens presidenttid.
Cook anklagas för att lämna vilseledande uppgifter för att ta bostadslån, något som hon själv förnekar. Frågan är uppe i domstol och har ännu inte helt avgjorts, men Trumps tydliga avsikt är att ta hennes plats för att tillsätta någon av sina anhängare.
Två ledamöter i Federal Reserves ledning som följer Trump räcker visserligen inte. Men under nästa år är mer att vänta.
I maj 2026 går mandatperioden ut för Jerome Powell som ordförande i Federal Reserve och i dess räntekommitté. Trump har sedan länge gjort klart att han då vill sätta någon som delar hans egna uppfattningar om hur centralbanken ska skötas.
Vem det blir som efterträder Powell, som har hållit hårt på sitt oberoende gentemot Trump och fått ta emot åtskilliga grova skällsord från presidenten, är ännu inte känt. Men med tanke på vad som hittills har hänt skulle det vara förvånande om det inte blir någon som delar presidentens åsikter när det gäller penningpolitiken.
Det innebär att centralbanken inte längre skulle fungera självständigt, som Federal Reserve har gjort sedan sin tillkomst vid början av 1900-talet. Det rör sig om en institutionell förändring som undergräver förtroendet på ett varaktigt sätt, även om USA:s kommande presidenter skulle försöka återgå till den tidigare ordningen.
Maktdelningen, som är en grundpelare i USA:s konstitutionella system, utsätts därmed för ett grundskott. Det är visserligen inte första gången från Trumps sida: det räcker med att se vad han har gjort med Högsta domstolen och andra delar av rättsordningen. Men på det ekonomiska området har inget liknande tidigare inträffat.
Man kan invända att majoriteten i Federal Reserves ledning och dess mäktiga räntekommitté fortfarande förblir oförändrad, även med en ny ordförande som står nära Trump. Men detta kan snart förändras genom ytterligare personskiften.
Dessutom får man räkna med att en ny ordförande i Federal Reserve kan utnyttja sin ställning till att styra dagordningen inför ledningens möten. Det rör sig också om hur medarbetare inom organisationen kan bytas ut och hur det dagliga arbetet leds.
Skiftet i ledningen av Federal Reserve kan genomföras successivt, men det kommande ordförandebytet ser ändå ut att bli en vändpunkt.
Det är dock inte säkert att alla uppfattar händelserna på ett så dramatiskt sätt. Trump kan vinna kortsiktiga poänger genom att centralbanken kommer att sänka räntorna drastiskt. Det betyder en lättnad för den amerikanska ekonomin, där tillväxten ser ut att försvagas under nästa år.
Om Federal Reserve lämnar sin nuvarande inflationsbekämpning och istället starkare markerar den del av sitt uppdrag som gäller att främja tillväxt och sysselsättning, så kan det vara något för Trump att utnyttja inför nästa års kongressval. Samma kan fortfarande gälla vid presidentvalet 2028, oavsett vem som då blir republikansk kandidat.
Men för ekonomin är faran att inflationen börjar klättra uppåt, utan att Federal Reserve i det läget kan göra något åt det. Priset kan då bli högt längre fram, även om det inte känns omedelbart.
Konsekvensen kan också bli att marknadsräntorna stiger, även om Federal Reserve håller ner styrräntan. Skälet är då att finansmarknaderna förutser inflationsproblem och dessutom ser svårigheter för USA att hålla tillbaka ökningen av sin statsskuld.
Dollarns roll som världsvaluta kan komma att ifrågasättas, särskilt om den skulle falla snabbt i värde. Om USA missköter sin ekonomi finns andra, exempelvis Kina, som utnyttjar det globala tomrummet.
Detta är dock bekymmer som Trump och hans anhängare tycks bortse från. För dem är det maktkampen som står i centrum och den har de faktiskt möjlighet att vinna.