Nästa år lånar staten betydligt mer än de 80 miljarder kronor som regeringen i årets budget kallar för sitt reformutrymme. Därutöver tas det upp lån på 36 miljarder till Ukraina och 12 miljarder till utbyggnad av försvaret. Sammantaget ökar påfrestningen på de svenska offentliga finanserna.
Enligt överenskommelse mellan riksdagens partier ska de kommande årens snabba ökning av stödet till Ukraina och av försvarsutgifterna finansieras lånevägen. Det rör sig om stora summor: totalt 48 miljarder kronor under 2026 och 61 miljarder kronor under 2027.
Pengarna används till viss del i Sverige, bland annat genom beställningar till försvarsindustrin. Men syftet är att hjälpa Ukraina militärt, liksom att Sverige ska klara kraven som följer av medlemskapet i Nato. I både fallen gäller det att stå emot rysk aggression och bevara det egna landets självständighet.
Sådant väger tyngre än budgetregler, även om Sverige tidigare har låtit försvaret krympa. Där har den svenska synen ändrats efter det ryska storskaliga angreppet på Ukraina, som får följder för stora delar av Europa.
Men även om Sverige behöver rusta militärt, både för egen del och för Ukrainas, så finns ändå ekonomiska följder som måste hanteras. Regeringen behöver ta ställning till hur stor som statens långsiktiga upplåning bör vara.
Sådana överväganden borde i varje fall inte ha kunnat undvikas när regeringen bestämde sig för att fastställa reformutrymmet i statsbudgeten för 2026 till 80 miljarder kronor. Denna summa, som presenterades vid Harpsundsmötet för snart en månad sedan, kom då för många utomstående som en överraskning.
Andra bedömare hade räknat med ett lägre belopp, även om det gällde valåret 2026. De flesta ekonomiska indikatorer pekade då mot en konjunkturuppgång under nästa år, även om den blir långsammare än tidigare beräknat. Men där fanns också faran av att tynga de offentliga finanserna mer än nödvändigt, med tanke på de åtaganden som Sverige redan har gjort för Ukraina och sitt militära försvar.
Regeringen tänkte dock annorlunda och hävdade att Sveriges ekonomi var i behov av ett stort stimulanspaket, eftersom konjunkturuppgången hade fördröjts av att de svenska hushållen var alltför försiktiga med att höja konsumtionen. Därför ville regeringen, bland annat, göra en tillfällig halvering av matmomsen från april 2026 till utgången av 2027.
Även arbetsgivaravgifterna för ungdomar mellan 19 och 23 år skulle sänkas tillfälligt fram till hösten 2027, i förhoppning att denna åtgärd skulle minska arbetslösheten inom gruppen. Andra skatter skulle sänkas, men varaktigt. Det rörde sig om ett brett spektrum från kraftigt utökade jobbskatteavdrag till rejält sänkt elskatt.
Även olika bidrag skulle samtidigt höjas, fastän med mindre belopp. I många fall rör det sig om en uppjustering av sådana vars värde hade urgröpts av inflationen.
När man nu kan se helheten, så syns tydligt att det rör det sig om en valbudget där alla fyra politiska partier i regeringsunderlaget skulle få sitt. För dem gäller det i sin tur att kunna hänvisa till åtgärder där olika väljargrupper har fått sitt.
Allt detta tycks sammantaget ha krävt en stor summa, kanske på 80 miljarder kronor. Man får ju komma ihåg att mandatperiodens tidigare budgetar har varit betydligt magrare och att det därför finns en lång lista med åtgärder som ska prickas av.
Men i regeringens budgetarbete tycks inte det finanspolitiska ramverket ha haft någon stark försvarare. Det offentliga sparandet, justerat för konjunkturen, går ner på minustal under 2026 och 2027, även om man tar bort effekterna av stödet till Ukraina och ökade försvarskostnader.
Detta borde fungera som en varningssignal! Ett sådant underskott ska inte behöva uppstå under en lågkonjunktur, utan saldot i det offentliga sparandet borde även under dessa förhållanden kunna hållas vid noll.
I budgeten saknas dessutom ett ställningstagande till hur Sverige, sett i ett längre perspektiv, ska kunna finansiera sina försvarskostnader. Regeringen diskuterar där två alternativ – att betala med egna medel från 2035 eller att fortsätta ännu längre framåt med upplåning – men utan att sätta ner foten.
Detta är dock en fråga som snart kräver ett svar. Sverige kan inte längden göra sig beroende av lånade pengar för att kunna upprätthålla sitt försvar, oavsett om det gäller Ukraina eller det egna landet. Här behövs skattemedel, oavsett om de tas ut från medborgarna eller kan hämtas från andra delar av budgeten.