Riksbanken höjer reporäntan och håller öppet för ännu en uppjustering. För riksbankschefen Erik Thedéen är det ett huvudalternativ, såvida läget inte blir bättre under hösten. Bäst, alltså, att vara beredd på mer åtstramning.
Hur ska Riksbankens senaste räntebesked tolkas? Som väntat höjdes styrräntan från 3,75 procent till 4,0 procent. Men uppmärksamheten riktades helt emot vad som ska hända därefter: huruvida det ska bli ännu en räntehöjning vid nästa möte i november.
Pressmeddelandet från Riksbanken håller frågan öppen: man förklarar att ”prognosen för styrräntan visar att den kan komma att höjas ytterligare”. Den formuleringen säger varken ja eller nej till ännu en räntehöjning.
Men Riksbankens räntebana, alltså dess prognos för den kommande reporäntan, pekar mot att det inte blir någon ändring. Medeltalet för fjärde kvartalet ligger på 4,03 procent, vilket tyder på att man inte ska höja.
Då får dock noteras att tidpunkten för nästa räntebesked är den 23 november, vilket är en bit in på andra delen av fjärde kvartalet. Men även med detta beaktat, blir det ingen övervägande sannolikhet för räntehöjning.
Från riksbankschefen Erik Thedéen låter dock annorlunda. Vid Riksbankens presskonferens förklarade han att det är en hög sannolikhet för en räntehöjning i november, men att inget är säkert.
Detta kan vara hans personlig bedömning som inte delas av hela Riksbankens direktion. Det enhälliga räntebeslut som har tagits i direktionen ger ju inte något så tydligt besked – och det kan finnas andra uppfattningar.
Vad riksbankschefen anser väger ändå tungt, ifall han står fast vid sin bedömning. Det är dock inte säkert, eftersom han också gör klart att kommande statistik slutligen kommer att spela en avgörande roll. Där kan man ju göra till tolkningsfrågor.
Klart är ändå inflationssiffrorna för september och oktober får stor betydelse. Men det gäller då inte enbart hur de övergripande måtten KPI, konsumentprisindex, och KPIF, räntejusterat konsumentprisindex, utvecklas.
Dessa har gått åt rätt håll på senare tid, särskilt under augusti då inflationen – beräknad på så sätt – sjönk väsentligt. Men förklaringen var delvis att energipriserna föll, beroende på internationella faktorer. Den inhemska inflationen gick däremot inte ner på samma sätt.
Framför allt gäller det inflationen för tjänster som alltjämt är relativt hög. Detta ses av Riksbanken som att prisökningarna inom den svenska ekonomin fortsätter, på ett område som inte är särskilt beroende av omvärlden. Vad som händer där framöver kan bli avgörande för nästa räntebeslut.
Kronkursen kan också få betydelse för Riksbanken. Visserligen finns det inget valutakursmål, utan enbart ett inflationsmål. Men Thedéen har vid upprepade tillfällen uttryckt bekymmer över att den svaga kronan medför att stigande importpriser håller uppe inflationen.
Enligt Riksbanken är kronan undervärderad mot andra valutor med 10-15 procent. Under den senaste tiden har kronkursen dessutom försvagats mot euron, som för svensk del är den viktigaste utländska valutan. Psykologiskt har en gräns passerats när en euro kostar tolv kronor, vilket nyligen var fallet.
Sådant ska man inte fästa så stort vikt vid. Men för Riksbanken är det ett bekymmer att man inte rår på situationen och därmed kan skapa större förtroende för kronan. Nyligen höjde Europeiska centralbanken, ECB, sin styrränta och för svensk del kan det bli svårt att inte följa efter, om man inte vill riskera ytterligare kronförsvagning.
Var det slutligen landar när det gäller reporäntan är ännu för tidigt att säga. Alla som är intresserade har anledning att noga följa ny statistik, särskilt när det gäller inflationen. Men det gäller också att följa kronkursens utveckling.
Intressant är också vad Riksbankens fem direktionsmedlemmar ska säga i protokollet från det senaste räntemötet. De var visserligen eniga i sitt räntebeslut, men deras yttranden som kommenterar läget kan ändå visa om det finns spänningar mellan dem.
Flera av direktionsmedlemmar ska också ut och hålla tal, vilket kan ge vissa indikationer. När nästa räntebeslut närmar sig får man dock räkna med att det blir tyst från Riksbanken, tills något färdigt finns att presentera.
Hur länge ska vi sedan räkna med höga räntor? Ganska länge, om vi ska tro riksbankschefen. Han fick frågan vid Riksbankens presskonferens om räntesituationen kan jämföra med något av två kända berg, det branta Matterhorn eller det flacka Taffelberget.
Thedéens svar pekade mot Taffelberget, vilket innebär att reporäntan kommer att ligga kvar länge på en hög nivå innan det blir dags att sänka igen. Det innebär att vi får vänja oss vid en realränta på cirka två procent, när inflationen har nått ner till målet på två procent.
Räntesänkningar kommer nog ändå till slut Men någon återgång till nollränta eller minusränta blir det inte fråga om. Pengar blir inte gratis att låna igen: det är en förändring som blir bestående.