Öppen dialog mellan eliter och vanligt folk behövs för att möta populismen

Stefanie Stantcheva
Stefanie Stantcheva. Foto: WhatsApp Image

BRYSSEL. – Lyssna mer på människor, uppmanar Stefanie Stantcheva som är ett internationellt stjärnskott bland ekonomer. Hon riktar sig till både politiker och ekonomkolleger liksom många andra som är bekymrade över den växande populismen.

Stefanie Stantcheva är professor vid Harvarduniversitet i USA, men härstammar från Bulgarien och har sin ekonomutbildning i Frankrike. Förra året utpekades hon av tidningen The Economist som en av decenniets främsta yngre ekonomer.

Nu är hon en av talarna vid Brussels Economic Forum, som är ett årligt möte anordnat av EU-kommissionen, och hennes tema är hur man ska vidga horisonterna.

Budskapet är inte så enkelt: hon argumenterar för att eliten ska lyssna mer på folket, men inte på grund av att vanliga människor alltid vet bäst. Tvärtom ger hon flera exempel på att så ofta inte alls är fallet.

Majoriteten har många gånger en felaktig uppfattning om fakta. Det kan gälla invandringens storlek, hur befolkningens inkomster är fördelade eller hur mycket man betalar i skatt.

Men allmänhetens verklighetsbild är ändå avgörande viktig, framhåller Stefanie Stantcheva. Om människor röstar utifrån fördomar står vägen till makten öppen för populister. Att så kan bli fallet har vi redan sett, men efter EU-valet i maj finns en ökad villrådighet kring hur frågan ska tacklas.

I det läget får budskapet från Stefanie Stantcheva sin betydelse. Hon säger att man ska lyssna på människor, men vid behov också förklara hur saker faktiskt ligger till. Andra gånger kan vara eliterna som behöver ändra uppfattning, eftersom vanligt folk känner till verkligheten bättre.

En öppen dialog av det här slaget borde vara självklar, men på ganska länge har den inte fungerat. Det gäller på EU-nivå, liksom inom medlemsländerna. Grogrunden för populism finns på många håll och även ansvaret för begångna försummelser.

Samtidigt kan man hitta strukturella skäl av mer generellt slag som har bidragit till dagens situation. Vid mötet i Bryssel pekar Manuel Muñiz, också han från Harvarduniversitetet, på globaliseringens inverkan – särskilt utmaningen från Kina. Många människor i USA och Europa har svårt att hävda sig i konkurrensen och upplever sina livsvillkor som hotade.

En bred medelklass som tidigare har kunnat räkna med stadig standardhöjning möter nu hårdare villkor. Det har uppstått en polarisering där många yngre inte längre räknar med att få en högre materiell standard än sina föräldrar, utan kan tvingas nöja sig med mindre. På arbetsmarknaden har inkomstskillnaden blivit större mellan dem med olika högt kvalificerade jobb.

Manuel Muñiz menar att det är den ekonomiska osäkerhet som många nu lever under som ger upphov till populistiska reaktioner. Enligt honom måste man till att börja med angripa grundproblemet, alltså globaliseringens negativa följder. Först när det är gjort kan man hoppas på förändringar av den allmänna opinionen.

Men utsikterna på arbetsmarknaden måste nog inte vara så dystra som det ofta låter i amerikansk och även europeisk debatt.

Christopher Pissarides från London School of Economics, som 2010 fick ekonomipriset till Alfred Nobels minne, är i varje fall mer optimistisk.

Som huvudtalare vid Brysselmötet framhåller han att det inte behöver råda någon brist på jobb, varken nu eller i framtiden. Visserligen försvinner många arbetstillfällen, till följd av strukturomvandling där företag tvingas lägga ner. Men det uppstår också minst lika många nya jobb, även om det ofta sker i andra branscher.

Vad Christopher Pissarides vill angripa är framför allt uppfattningen att robotarna tar ifrån människor deras jobb. Digitaliseringen är inget hot – om man gör sig beredd på den, betonar han. Tvärtom är det till fördel om många rutinbetonade arbetsuppgifter kan tas över av maskiner.

Behoven som alltjämt kräver mänskliga insatser finns inom växande områden som vård och omsorg, liksom andra slags tjänster. Till dem hör exempelvis sådant som gäller fritid, nöjen och turism.

Det svåra blir att klara omställningen och där måste staten spela en pådrivande roll, understryker Christopher Pissarides. Det behövs träning för nya jobb, framför allt inom företagen, liksom program för livslång utbildning. Forskningen måste också utökas.

För en svensk låter kanske inte allt detta som nytt, men i en europeisk miljö tål det att sägas betydligt fler gånger. Många EU-länder kommer att få det svårare än Sverige, också beroende på deras demografiska situation. I en del av dem minskar nu befolkningen, samtidigt som de äldre blir allt fler.

Bland inslagen vid Brysselmötet finns också en engagerande minidebatt mellan två ekonomer, britten Guy Standing och tysken Hilmar Schneider, för och emot basinkomst/medborgarlön. Vid en omröstning bland publiken direkt före debatten var flertalet för denna idé, men vid en ny omröstning omedelbart efteråt hade majoriteten svängt till att vara emot.

Vad säger då detta? Kanske inte vem av debattörerna som hade mest rätt, men däremot hur viktigt det är ett livaktigt europeiskt samtal där argumenten får brytas. I det sammanhanget är deltagande från Storbritannien, med dess livfulla debatt, helt oundgängligt – även efter Brexit.