Inflationen slår nytt rekord! I Sverige var prisökningen större nu i mars än de senaste 30 åren. Det rör sig om en bred uppgång i priserna som gäller mycket mer än energi. Därför behöver Riksbanken mycket snart höja räntan.
Under mars 2022 steg de svenska konsumentpriserna med 6,1 procent, jämfört med läget ett år tidigare. Sverige har inte haft en så snabb prisökning sedan 1991, alltså i början av den djupa 1990-talskrisen.
Riksbanken fick sitt inflationsmål efter kronkrisen 1992, då Sverige övergick till rörlig växelkurs. Vid den tiden var det svårt att förstå hur prisutvecklingen skulle kunna hållas så lågt som kring två procent. Men efter hand blev det i stället allt svårare att nå upp till målet.
Sverige har inte varit ensamt om detta. Så gott som hela världen, med undantag för länder med verkligt misskötta ekonomier, hade länge en mycket långsam prisutveckling. På många håll spreds uppfattningen att inflationen nästan var död.
Så kunde det se ut ända fram till mitten av 2021, då världsekonomin började repa sig från covidpandemin. Regeringarna i de flesta länder hade vid det laget satt in kraftiga stimulanser av ekonomin, som man sedan lät ligga kvar för att stötta återhämtningen. Många av centralbankerna höll samtidigt fast vid extremt låga räntor på omkring noll procent.
En uppgång i inflationen bedömdes i detta läge som fullt försvarbar, eftersom det viktigaste var att få i gång tillväxten. Prisuppgången kunde till stor del förklaras med att efterfrågan i ekonomin ökade snabbt och att utbudet på olika områden inte kunde höjas i samma takt. Men det skulle ganska snart ordna sig, trodde man.
Detta var alldeles för optimistiskt, eftersom anpassningen inte alls gick så snabbt. Energipriserna sköt i höjden långt före Rysslands invasion av Ukraina, även om det sedan har blivit ännu värre. Men det rådde likaså brist på andra råvaror, liksom på fartygstransporter. Livsmedel blev också mycket dyrare, även beroende på en större efterfrågan.
Alla problem kunde inte förklaras med bristande utbud, utan mycket beroende också på att efterfrågan i ekonomin ökade alltför snabbt. Prisstegringarna spred sig därför till allt fler områden, vilket fick hushållen att känna sig fattigare. Deras inkomster räckte inte längre till lika mycket som förut.
Ukrainakriget har givetvis förvärrat situationen, framför allt när det gäller energipriserna. Men prisökningarna gäller fler områden, till exempel konstgödsel som behövs för livsmedelsproduktionen. Hushållen betalar mer för drivmedel, bostadsuppvärmning och mat, vilket har gjort inflationen till en ekonomisk huvudfråga.
I Sverige är detta tydligt om man ser på de senaste inflationssiffrorna. I januari var den samlade prisstegringen 3,9 procent, i februari blev den 4,5 procent och i mars 6,1 procent. Enligt SCB ökade priserna på andra områden än energi med mer än fyra procent under mars, däribland blev mat betydligt dyrare.
Mycket talar också för att toppen på inflationen ännu inte är nådd. Tvärtom är det sannolikt att prisökningarna sprider sig till fler områden, när de nu har satt i gång. Inflationsförväntningarna, som mäts uppdrag av Riksbanken, ligger på mer än tre procent för det närmaste året.
Den svenska kronan är dessutom mycket svag jämfört med dollarn och euron, vilket fördyrar importen. I förlängningen ligger att konsumenterna tvingas betala mer, oavsett om det gäller bränsle, livsmedel eller kläder. Hela fördyringen har ännu inte nått fram till de svenska hushållen.
Riksbanken reagerade sent på inflationen, men februarisiffrorna tvingade fram ett omtänkande. Nu pågår förberedelser inför en omläggning av penningpolitiken, där man lämnar den nuvarande nollräntan och avvecklar inköpen av obligationer.
Syftet är att nu få bukt med inflationen. En första räntehöjning kan väntas i slutet av april eller annars i slutet av juni. Den kommer sedan att följas av flera höjningar, även om antalet ännu är oklart.
Någon räntechock är det inte fråga om. Men följden kommer ändå att bli ökade kostnader, särskilt för dem som under de senaste åren har köpt dyra bostäder. Man kan också vänta sig en nedgång i bostadspriserna, även om den sannolikt blir övergående.
Räntehöjningar möte alltid invändningar. I nuläget kan man framhålla att Riksbanken inte hindrar den internationella prisuppgången för olja och gas liksom olika råvaror.
Det är riktigt: Riksbanken kan inte omedelbart hejda inflationen, i synnerhet när den beror på globala förhållanden. Men nu handlar det om att hindra en förvärrad inhemsk situation, bland annat genom åtgärder för att dämpa trycket på bostadsmarknaden, stärka kronan och hålla tillbaka allmänhetens inflationsförväntningar.
Det gäller också att hindra uppkomsten av ett kompensationstänkande där ökade priser följs av stigande lönekrav. Följden kan annars bli en inflationsspiral som blir mycket kostsam att ta sig ur. Riksbanken kan argumentera för den uppfattningen, men behöver också kunna sätta kraft bakom orden. Räntehöjningar utan onödigt dröjsmål visar att man menar allvar.