Riksbanken håller fast vid nollräntan och fortsätter med att köpa värdepapper fram till årets slut. Beskedet var väntat, men är ändå inte självklart. Den allt tydligare ekonomiska återhämtningen kunde motivera en snabbare omprövning.
Tisdagens räntebesked från Riksbanken innebär att reporäntan ligger kvar på 0,0 procent och väntas stanna på den nivån under minst tre år till. Köpen av obligationer och andra värdepapper, som syftar till att hålla ner marknadsräntorna, fortsätter enligt plan under hela 2021. Därefter ska Riksbanken behålla sitt innehav under åtminstone 2022 och först därefter kan bli aktuellt att minska dess storlek.
Penningpolitiken ser därmed ut att förbli oförändrad fram till nästa årsskifte, trots att de ekonomiska utsikterna ser annorlunda ut. I sin nya prognos tror Riksbanken på en snabbare återhämtning ur krisen än man gjorde så sent som i februari.
Nu räknar Riksbanken med BNP-ökning på 3,7 procent under 2021, mot tidigare 3,0 procent. Bakom detta ligger framför allt en rejäl uppjustering av hushållens konsumtion som väntas stiga med närmare fem procent i år. Redan i höst skulle konsumtionen därmed vara uppe i samma nivå som före krisen.
Inflationen påverkas dock inte märkbart, utan bedöms som tidigare bli 1,5 procent i år. Det är visserligen lägre än inflationsmålet på 2,0 procent, men Riksbanken uttrycker förtröstan över att allmänhetens inflationsförväntningar ligger i närheten av målet. Någon direkt fara råder knappast, även om prisutvecklingen är ojämn och tar skutt från månad till månad.
Osäkerhet finns dock fortfarande när det gäller coronapandemin och Riksbanken håller öppet för att det kan uppstå ett läge där reporäntan behöver sänkas. Något motsvarande behov av räntehöjning förutses däremot inte, även om ekonomin går starkare än väntat. Skälet är att en inflation som tillfälligt överstiger målet inte ses som något problem, utan enbart som en ganska harmlös följd av att återhämtningen i ekonomin går ännu snabbare än förutsett.
Detta gäller konsumentpriserna som är vad som mäts för att beräkna inflationen. Men det finns även andra priser som inte räknas i inflationsmåttet. Mest omdiskuterade bland dem är som vanligt bostadspriserna, där riksbankschefen Stefan Ingves visar bekymmer över den senaste tidens snabba uppgång.
Enligt Ingves är detta dock ett problem som ligger utanför Riksbankens kontroll. De låga räntorna kan visserligen bidra till att bostadspriserna stiger, men någon räntehöjning är i nuvarande läge inte möjlig. Följden skulle i så fall bli en starkare krona, högre arbetslöshet och lägre inflation (vad gäller konsumentpriserna) – alltså tvärtemot vad man vill åstadkomma.
Så långt har han förmodligen rätt. Om Riksbanken hade valt att höja reporäntan skulle detta avvikit från det internationella mönstret och väckt stor uppmärksamhet, på ett sätt som kunde ställt till svårigheter för Sverige.
Men möjligheten finns ju också att dra ner på Riksbankens pågående köp av bostadsobligationer, alltså de värdepapper som används för finansiering av bankernas och bolåneinstitutens utlåning till bostadsköp. I tisdagens räntebeslut ligger i stället att Riksbanken ska köpa sådana obligationer för ytterligare 50 miljarder kronor under tredje kvartalet år.
Detta bidrar till att hålla ner de bolåneräntor som betalas av allmänheten och därmed även, åtminstone marginellt, till att ytterligare driva upp bostadspriserna. Riksbanken motverkar därigenom vad man egentligen vill uppnå, alltså en stabilare bostadsmarknad med lägre belåningsgrad. Men nuvarande inriktning ska ändå fortsätta ända till årets slut.
Därefter tycks det ändå som om Riksbanken är beredd att ändra kurs, att döma av tisdagens räntebesked. Från början av nästa år planerar man att inte gå vidare med nettoköp av värdepapper, utan i stället begränsa sig till att upprätthålla sitt redan stora innehav. I detta ligger man före både amerikanska Federal Reserve och Europeiska centralbanken, ECB, som ännu inte har sagt något sådant.
Beskedet från Riksbanken får nog inga omedelbara konsekvenser för räntor eller bostadspriser. Det finns många fler starka krafter som ligger bakom dagens marknadssituation och det tar tid innan den ändras.
Ändå spelar det stor roll: när Riksbanken slutar att köpa på sig ännu mer bostadsobligationer, liksom andra värdepapper, är detta ett steg i rätt riktning. En senare fråga blir hur man ska kunna krympa sitt redan stora innehav. För att undvika störningar måste det nog ske gradvis och utan större åthävor.