Riksbanken har tagit ett stort och viktigt steg: utöver statsobligationer ska man i fortsättningen även köpa kommun- och bostadsobligationer. Detta meddelades plötsligt på måndagskvällen, utan någon sedvanlig presskonferens.
Denna viktiga nyhet riskerar därför att komma i skymundan. Men vad det handlar om är att Riksbanken i år ska utöka sina köp av obligationer med upp till 300 miljarder kronor, vilket i så fall innebär ungefär en fördubbling av det nuvarande obligationsinnehavet. Vid slutet av 2020 kan man vara uppe kring 600 miljarder kronor.
Det kan låta tekniskt, men har en bredare innebörd. Syftet är att Riksbanken ska bidra med likviditet till ekonomin, så att det ska finnas god tillgång på pengar även om Coronakrisen förvärras.
Det är en förebyggande åtgärd som passar ihop med de åtgärder som regeringen och dess samarbetspartier presenterade tidigare under måndagen: omedelbara möjligheter för korttidspermittering, att staten tillfälligt tar över arbetsgivarnas sjuklönekostnader, liksom att företag får anstånd med skatteinbetalningar.
För att kunna utöka sina köp av obligationer så kraftigt kan Riksbanken inte längre, som hittills, begränsa sig till statsobligationer. Där sitter man redan med ungefär hälften av hela den befintliga stocken – och kan knappast gå mycket längre om obligationsmarknaden även fortsättningsvis ska fungera.
Därför blir det nödvändigt för Riksbanken att hitta andra slags tillgångar att köpa. Då är det naturligt att kommunobligationer och bostadsobligationer ligger närmast till hands.
Kommunobligationer – som används när svenska kommuner tar upp lån på marknaden – skiljer sig inte så mycket från statsobligationer, även om tillgången är mindre. Men i båda fallen står skattebetalarna som garanter, vilket får anses som mycket säkert.
Bostadsobligationer finns det betydligt mer av, vilket gör att Riksbanken kan gå mycket långt med sina köp. Men indirekt bidrar man då till bostadsfinansieringen, vilket tidigare har varit avhållande. Nu verkar dock risken för en överhettad bostadsmarknad vara passerad.
I flera andra länder har centralbankerna sedan länge köpt andra tillgångar än statsobligationer, däribland sådana som nu är aktuella för Riksbankens del. Det borde inte vara något problematiskt med det, så länge det rör sig om säkra papper som är granskade och betygsatta av kreditvärderingsinstituten.
Riksbanken sänker också sin utlåningsränta till bankerna till 0,20 procent och erbjuder dessa att låna i obegränsad omfattning, med bland annat bostadsobligationer som säkerhet.
Avsikten är att bankerna ska ha en sådan tillgång på billig likviditet att det inte ska finnas någon gräns för deras förmåga att låna ut pengar. Företag som drabbas hårt av Coronakrisen ska därmed ges ökade möjligheter att överleva.
Det återstår dock att se hur om detta fungerar. Även om bankerna får gott om billiga pengar, så vill de inte riskera kreditförluster. Därför vågar de knappast låna ut till företag med begränsade säkerheter och osäker återbetalningsförmåga. Det kan gälla många småföretag inom tjänstenäringarna som redan tidigare har svårt att få bankkredit.
Därför kommer nog antalet konkurser att öka kraftigt, trots Riksbankens åtgärder. Med en relativt långvarig kris, som det nu ser ut bli, kommer situationen för många företag att drastiskt försämras. Det betyder i klartext också en omfattande utslagning av jobb.
Riksbanken gör så gott den kan och ska inte lastas. Regering och riksdag försöker också hålla ekonomin igång – och kommer nog med mer inom kort. Det finns ett starkt gemensamt intresse av att förhindra en kollaps.
Men frågan är hur det ska lyckas om restriktionerna som läggs på allmänheten blir allt mer långtgående och oron ytterligare sprider sig. Det är nödvändigt att bromsa smittspridningen, men också att upprätthålla ett fungerande samhälle. Denna viktiga balans har hittills varit svår att finna.
PS. Du som vill läsa aktuella ekonomiska kommentarer om Coronakrisen och annat kan få dem direkt i mejlboxen. Det ordnas om du skriver till mig på johan.schuck@johanschuck.se