Från och med måndag får regeringen möjlighet att stänga grundskolor och förskolor med anledning av Coronaviruset. Det mandatet, som ges av riksdagen, bör man under nuvarande omständigheter inte utnyttja. Samhällsnyttan verkar begränsad, i förhållande till den skada som skulle uppstå.
Nästan alla länder i Europa har stängt skolorna till följd av Coronasmittan, men Sverige utgör hittills ett undantag. Det kan då tyckas som om svenskarna är trögare än andra, främst beroende på att lagstiftning inte har funnits på plats.
Nu ändras reglerna så att regeringen ges befogenheter som tidigare har saknats. Men det finns ändå goda skäl att tills vidare hålla skolorna öppna.
Såvitt hittills är känt har barn och ungdomar inte i större utsträckning drabbats av Coronasmitta eller fört den vidare. Även om det finns risker överallt, verkar skolorna inte utgöra någon särskild smittohärd.
När andra länder har stängt skolorna, så har det främst varit berott på politiskt initiativ eller påtryckningar från föräldrar. Medicinska experter håller sig mer avvaktande, vilket även är fallet i Sverige.
Hittills har Folkhälsomyndigheten begränsat sig till att rekommendera stängning av gymnasieskolor och högskolor, bland annat med hänvisning till att resvägarna dit ofta är längre. Men viktiga orsaker är också att eleverna eller studenterna där har en större vana att ta eget ansvar och att det går lättare att ordna distansundervisning där, jämfört med i grundskolan.
För egentligen ska det ju inte gälla stängning av annat än undervisningslokalerna. Tanken är utbildningsverksamheten fortgå, men på distans. Men när det gäller barn och yngre ungdomar är det betydligt svårare att få detta att fungera.
Faran är överhängande att många inte klarar att undervisas på det sättet och att skolan därmed upphör att fungera. Det kan betyda ett långvarigt avbräck i utbildningen, som särskilt riskerar att drabba de svagare eleverna.
Smittorisken minskar dessutom inte om många barn och ungdomar istället uppehåller sig på gator och torg, istället för att studera. Att mor- och farföräldrar skulle ta hand om dem är ju inte att tänka på.
Kraven ökar då också på tillsyn från föräldrarna som därmed får svårt att ägna sig åt sina egna jobb, även om dessa nu måste bedrivas från hemmet. Med all rätt har problemet särskilt uppmärksammats när det gäller sjukvården och andra livsviktiga samhällsfunktioner som riskerar att ta skada. Men problemet är betydligt mer utbrett och följden kan bli ett omfattande produktionsbortfall som sätter både företag och arbetstillfällen i fara.
Samhällskostnaden skulle alltså bli hög, medan nyttan är mer osäker. Folkhälsomyndigheten kanske beaktar detta i sina kommande rekommendationer till regeringen, men det är inte helt säkert. Att göra den sortens avvägningar är ju egentligen en politisk uppgift.
Regeringen styr riket, heter det i grundlagen. I detta ingår att hantera olika slags målkonflikter, såsom om skolorna ska hållas öppna eller stängda.
Det går naturligtvis inte att utesluta att något färre skulle bli smittade av Coronavirus om skolorna stängs. Men samtidigt står det klart att andra tunga samhällsintressen tvingas stå tillbaka, på ett sätt som kan skada samhället på längre sikt.
Hur man ska resonera i det läget är en värderingsfråga. Men utifrån vad som hittills är känt verkar det rimligaste vara att inte stänga grundskolor och förskolor, trots att regeringen nu ges sådana befogenheter. Det betyder inte att dessa omedelbart måste utnyttjas, oavsett vad som verkar bli resultatet.