En större räntesänkning hade varit motiverad. Riksbanken kunde utan större problem ha sänkt styrräntan med 0,50 procentenheter, från 3,50 till 3,00 procent. Men nu stannade man på halva vägen och sköt möjligheten till en större nedjustering fram mot kommande möten.
Riksbanken har sedan försommaren slagit in på en kurs där man sänker styrräntan med 0,25 procentenheter vid så gott som varje räntemöte. Första sänkningen kom i maj från 4,00 procent till 3,75 procent. Sedan har man flera gånger fortsatt på samma sätt och nu blev det en nedjustering från 3,50 procent till 3,25 procent.
Ingen kan gärna ha blivit överraskad över detta beslut som ligger i linje med Riksbankens stegvisa strategi. Men det hindrar inte att det denna gång hade gått att ta ett större steg. Nyligen har den amerikanska centralbanken Federal Reserve sänt sin styrränta med 0,50 procentenheter och Riksbanken kunde ha gjort något liknande.
Den internationella ränteutvecklingen pekar nedåt, liksom inflationen. I Sverige var prisökningen i september endast 1,2 procent, enligt Riksbankens oftast använda prisindex. Gapet växer till inflationsmålet på 2,0 procent, även om det kan hända att energipriserna börjar stiga igen. I så fall finns det ändå goda marginaler.
Ett annat skäl för en större räntesänkning är att lågkonjunkturen har fördjupats, med stagnerande produktion och stigande arbetslöshet. Det finns ett behov av stimulans, både till företag och hushåll. En lägre räntenivå ger ganska snabbt effekt, framför allt genom att det blir billigare att låna.
Riksbanken kan snart behöva ändra sig, även om nästa ordinarie tillfälle inte kommer förrän i november. Men även om riksbankschefen Erik Thedéen har förklarat att kvartsprocentiga räntesänkningar är huvudspåret också framöver, så har han och Riksbankens direktion samtidigt öppnat för en större sänkning av styrräntan vid nästa möte.
Om förhållandena för en större räntesänkning förblir gynnsamma även i november, så går det knappast att skjuta frågan längre framför sig. Faran är i annat fall det uppstår en besvikelse bland marknadsaktörer och att detta kan leda till ekonomiska bakslag. Ett hot är exempelvis att kronan börjar falla igen, både mot dollarn och andra valutor.
Såtillvida har Riksbanken redan bundit sig genom det nu fattade räntebeslutet, även om en större sänkning av styrräntan hellre borde ha gjorts redan vid detta tillfälle. Att enbart hänvisa till strategin om stegvisa räntesänkningar om 0,25 procentenheter håller inte längre. Den duger fortfarande, men inte utan den förstärkning som många nu väntar på.
Sammantaget kan det bli en fråga om räntesänkningar fram till våren 2025 på 1,25 procentenheter, från nuvarande 3,25 procent till 2,00 procent, om man vid ett tillfälle sänker med en halv procentenhet och vid övriga räntemöten håller fast vid den nuvarande takten nedåt. Det skulle betyda att realräntan (räntan minus inflationen) närmar sig noll, vilket långsiktigt kan vara i lägsta laget.
Man får nog räkna med en högre ränta längre fram, när konjunkturen börjar peka uppåt igen. Men i fortsättningsvis borde det inte behövas lika stora räntesvängningar som under de senaste åren, då vi först fick tåla minusräntor till följd av helt obefintlig inflation och sedan räntechocker beroende på överraskande inflationsuppgångar i spåren av pandemi och Ukrainakrig.
Framtiden är dock på många osäker vilket gör att det även i fortsättningen behövs en hög beredskap för geopolitiska kriser med ekonomiska följder. Likaså kan uppstå inhemska problem, såsom vi för närvarande har på exempelvis bostadsmarknaden. I Sverige tycks dock svårigheten främst vara att få igång ekonomin, istället för att den ska hacka fram med mycket låga tillväxttal.
Ansvaret där ligger mer på regeringen än på Riksbanken. Det behövs en mycket mer ambitiös reformagenda som inbegriper utbildning och forskning, liksom investeringar i infrastruktur. Dessutom fordras det en förstärkning av försvaret och ett återupprättande av rättsstaten. På alla dessa områden krävs sådant som ligger långt bortom Riksbankens mandat att hålla ner inflationen.
Ändå har Riksbanken en central roll i ett land där betalningar i allt väsentligt sker digitalt. Utan ordning på pengarna skulle det på kort tid uppstå kaos. Riksbankens roll i penningpolitiken är mycket viktig, men dess allra främsta uppgift är ändå att upprätthålla finansiell stabilitet – särskilt i kristider.