Ännu en räntehöjning rycker närmare. Men enligt riksbankschefen Erik Thedéen behöver den inte ske i november, utan kan komma senare. Det enda som kan ändra hans bedömning är om inflationen klart stabiliseras kring två procent.
Protokollet från Riksbankens senaste räntemöte, som just har publicerats, visar att Erik Thedéen har starkt stöd bland direktionens medlemmar. Samtliga ledamöter håller med honom om att man ska hålla öppet för ännu en räntehöjning senare i höst.
Enigheten är alltså stor jämfört med i våras då Thedéen fick driva igenom en räntehöjning med ganska smal majoritet i direktionen. Nu är i stället sammanhållningen påfallande stor och ingen av ledamöterna framför krav på stopp för räntehöjningar eller uppjusteringar i långsammare takt.
Tvärtom betonar alla direktionsmedlemmar att de närmaste månadernas statistik får avgörande betydelse. Det handlar då om inflationen med olika mått, liksom kronkursen och utvecklingen på fastighetsmarknaden.
När det gäller inflationen så fästs allt större vikt vid tjänstepriserna, som har stigit kraftigt även när prisutvecklingen i övrigt har mattats av. Ett liknande förlopp kan iakttas även i flera andra länder och orsaken anses vara att hushållen har fått en ökad konsumtionsvilja sedan pandemin tagit slut.
Prisökningarna på tjänster beror dock inte främst på stigande kostnader, såsom de ofta gör när varor blir dyrare. Orsaken är i stället ökad efterfrågan och minskad priskänslighet från kunderna, som gör att dessa accepterar högre priser på ett annat sätt än tidigare.
Riksbanken ser detta som en anpassning till högre inflation, av ett slag som måste motverkas. Tjänstepriserna kan därför bli ett avgörande argument för ytterligare räntehöjningar, även när inflationen i stort har gått ner mot önskvärda nivåer.
I dagsläget spelar däremot energipriserna en mindre roll, eftersom de till stor del styrs av internationella faktorer. Nu riktas i stället blickarna mot de inhemska priserna, där tjänster av alla slag spelar en dominerande roll. Även lokalt producerade varor som livsmedel har stor betydelse, men där har prisutvecklingen lugnat sig på senare tid.
Kronkursen har däremot stor betydelse, såtillvida att en svag krona generellt fördyrar importen. Under de senaste veckorna har kronan visserligen stärkts, men det sker från en mycket låg nivå och är dessutom ganska bräckligt.
Den helt övervägande volymen av valutatransaktioner gäller inte handel, utan beror på olika finansiella flöden som ofta svänger mycket snabbt. Därför kan kronan mycket snart försvagas igen, särskilt om det visar sig att de stora centralbankerna som amerikanska Federal Reserve och Europeiska centralbanken bromsar med fler räntehöjningar.
Ifall Riksbanken då ändå känner sig tvungen att höja styrräntan, så kan det leda till oro på valutamarknaden. Följderna för kronans del är svåra att bedöma, men den omedelbara marknadsreaktionen på Riksbankens nya protokoll var att kronan försvagades. Sådant måste man räkna med i ett litet land med egen flytande valuta: Sverige uppfattas som osäkert jämfört med USA eller euroländerna.
Hot finns många, men farorna på den kommersiella fastighetsmarknaden har i bästa fall avtagit. Åtminstone hävdar Erik Thedéen att det pågår en anpassningsprocess, där flera företag strävar efter att stärka sina balansräkningar genom att sälja fastigheter och anskaffa mer eget kapital.
Det är i så fall hoppingivande eftersom tidigare finanskriser ofta har inletts på fastighetsmarknader av tungt belånade företag som inte har kunnat bära en stigande räntebelastning. Thedéen ser nu riskerna i fastighetssektorn som hanterliga, förutsatt att inflationen kommer ner och den ekonomiska utvecklingen stabiliseras.
Här gäller – som på andra områden – att det inte finns något facit att följa, utan vad man kan göra är att följa utvecklingen. Vi lever i en orolig tid där man måste vara beredd på dramatiska händelser. Alla famlar, det gäller både Riksbanken och allmänheten.