Brant fallande inflation skapar nya möjligheter. Den senaste tidens låga prisökningar ger Riksbanken goda skäl att justera ner styrräntan i ett dubbelsteg, från 3,50 procent till 3,00 procent.
Augustisiffrorna för inflationen är de lägsta sedan slutet av 2020, vilket var under perioden då Sverige hade nollränta. Det gäller enligt inflationsmåttet, kallat KPIF, som Riksbanken främst använder. Där har man rensat bort effekterna av ränteförändringar från siffrorna i konsumentprisindex.
Prisökningen i augusti 2024, jämfört med samma månad ett år tidigare, var endast 1,2 procent. Det är väsentligt lägre än Riksbankens inflationsmål på 2,0 procent.
Detta motiverar givetvis en räntesänkning vid nästa räntemöte om snart två veckor. Men det kan även tala för att en nedjustering som blir större än med en kvarts procentenhet, vilket har varit den takt som hittills har gällt i år.
Denna gång kan Riksbanken ganska riskfritt ta ett dubbelsteg nedåt med en halv procentenhet, vilket skulle ge en styrränta på 3,0 procent.
Vad som talar för ett sådant beslut är i första hand att inflationen har sjunkit snabbare än Riksbanken och de flesta andra bedömare har förutsett. Det gäller särskilt under denna sommar, sedd som helhet. Avståndet till inflationsmålet håller på att växa i en utsträckning som Riksbanken brukar ogilla, även när inflationen ligger betydligt lägre än målet.
Andra skäl för en större räntesänkning är att tillväxten i Sveriges ekonomi har avstannat och att arbetslösheten har stigit till den hittills högsta nivån under den pågående lågkonjunkturen. Det finns ett behov av stimulans, både till hushåll och företag. En lägre räntenivå ger ganska snabbt sådan effekt, främst genom att låneräntorna blir lägre. Det tar betydligt längre tid innan regeringens budget för 2025, som presenteras i nästa vecka, hinner ge liknande resultat.
Riksbankschefen Erik Thedéen har tidigare förklarat att en sänkning av styrräntan med en halv procentenhet kan vara förenlig med hans strategi som går ut på gradvisa räntesänkningar. Men det återstår att se om han och hans kollegor i Riksbankens direktion anser att det uppkomna läget ger skäl att avvika från de kvartsprocentiga sänkningar som hittills har gällt.
Vad som kan tala emot en större räntesänkning är att nedgången av inflationen till stor del beror på lägre elpriser, vilket är ett område där prisrörelserna kan vara stora. Man kan därför hävda att det behövs en bredare dämpning av inflationen, innan det är dags att ta större steg nedåt med styrräntan. Faran finns annars att Riksbanken tvingas avstå från sänkningar vid något av de kommande räntemötena.
En sådan försiktighet verkar dock inte nödvändig ifall Riksbanken samtidigt gör klart att man tar ett extra kliv nedåt denna gång och detta kan leda till att man tvingas till ett uppehåll i räntesänkningarna längre fram, exempelvis om elpriserna börjar stiga igen. Men hittills talar ändå det mesta för att man i stället kan återgå till den tidigare takten i räntesänkningarna, åtminstone en bra bit in på 2025.
Riksbankens närmaste kommande beslut föregås av dagens besked från Europeiska centralbanken om en räntesänkning med 0,25 procentenheter och av att även Federal Reserve väntas sänka styrräntan i nästa vecka. Detta är inte ensamt avgörande för Riksbanken som ligger aningen före. Men de stora centralbankernas beslut understryker att inflationen är på väg nedåt även på andra håll och att den internationella räntetrenden pekar nedåt.