Vem hade efter förra valet ha trott att Sverige under den kommande mandatperioden skulle gå med i Nato? Lika osannolikt kan det kännas nu med en svensk övergång till euron inom de närmaste fyra åren. Men än en gång kan det oväntade hända!
Euron var ingen fråga inför höstens val, trots den internationella oro som berör även vår del av världen. Men mycket rörde sig om det svenska militära försvaret, liksom om Rysslands krig mot Ukraina och följderna av USA:s angrepp mot Iran.
Dessa händelser påverkar även Sverige, åtminstone ekonomiskt. Försvarskostnaderna stiger brant och detta gäller även stödet till Ukraina. Statens inkomster från energiskatter minskar när priset hålls ner på bensin och diesel.
Försvagningen gäller i första hand de offentliga finanserna, även om detta döljs genom ökad statlig upplåning. Men oron i ekonomin görs märkbar även genom hårdnad press från Kina och skärpta handelshinder från USA. Kinesiska och amerikanska AI-bolag utnyttjar sitt överläge genom att pressa sina europeiska konkurrenter.
Än så länge klarar sig svenska företag ändå ganska bra på världsmarknaden. Men för andra länder i Europa är situationen sämre. Tyskland har stora bekymmer med bilindustrin och även Frankrike har strukturella problem, utöver mycket svaga offentliga finanser. Storbritannien tvingas nu erkänna att utträdet ur EU var ett missgrepp som man helst skulle ta tillbaka.
Europas större länder har alltså ekonomin i olag, på ett sätt som inte enbart beror på svag konjunktur. Detta smittar av sig på EU:s institutioner, bland annat på EU:s långtidsbudget som för närvarande är uppe till behandling. Sveriges röst hörs dock inte, till följd av den utdragna svenska regeringskrisen.
Sverige har ingen fördel av att de stora EU-ländernas ekonomi haltar. Det rör sig om viktiga svenska handelspartner som inte haft råd att hålla igång import och investeringar, vilket slår även mot det svenska näringslivet. När europeiska räntor stiger, så märks det även på svenska finansmarknader bland annat genom att kronan försvagas mot euron.
Kronkursen hoppar upp och ner, mot både euron och dollarn. Men långsiktigt rör det sig om en gradvis försvagning som liknar 1970- och 1980-talens devalveringar. Svenska företag ökar på ett konstlat sätt sin konkurrenskraft, vilket också syns när man jämför med andra valutor som schweizerfrancen och danska kronan.
Danmark har långsiktigt klarat produktiviteten bättre än Sverige, samtidigt som man har lägre arbetslöshet och högre BNP-tillväxt. Ändå är den danska kronan knuten till euron, på liknande sätt som den svenska kronan var fram till kronkrisen vid början av 1990-talet. Skillnaden är att danskarna utan problem har klarat ett sådant åtagande.
Liknande borde vara möjligt för Sverige som numera har en betydligt starkare ekonomi än förr, med låg inflation och stabila offentliga finanser. Det öppnar för möjligheten att hålla en fast växelkurs mot euron, istället för att låta kronan svaja som hittills.
Sverige skulle även kunna byta valuta till euron, om vi så önskar. Som det visas i en ny rapport, ”Klämtar klockan för euron?”, skriven av ekonomen Lars Lundberg på uppdrag av ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) handlar det mest om vilja från svensk sida. Vår ekonomi är stark nog för att klara provet.
Fördelen med euron skulle vara att den ger större stabilitet än den mer skakiga kronan. I tänkbara krissituationer kan Sverige också söka hjälp hos Europeiska centralbanken, ECB, och andra euroinstitutioner. Men i så fall gäller det att ha skapat sig sådana återförsäkringar redan på förhand.
Frågan är värd att diskutera i Sverige redan innan en kris har inträffat, under de närmaste åren. Lars Lundberg visar in sin rapport att det ändå tar minst fem år – från 2027 till 2032 – att gå från nuvarande läge till ett fullvärdigt medlemskap i Europeiska valutaunionen, där kronan ersätts med euron.
Hör detta hemma i de politiska partiernas förhandlingar om bildandet av en ny regering? Ja, varför inte. Beslut av detta slag ska helst fattas i ordnade former, särskilt om det skulle ske genom en rådgivande folkomröstning. Det ska inte behövas ett avgörande som tas i panik, såsom man kan säga ifråga om det svenska Natomedlemskapet.