Trögt för Riksbanken att ta sig bort från minusräntan

Foto: Johan Bryggare

Strax före jul beslöt Riksbanken att höja reporäntan från -0,50 procent till -0,25 procent, vilket var den första räntehöjningen på mer än sju år.

Nu har protokollet kommit, vilket ger en närmare bild av hur Riksbankens sex direktionsmedlemmar resonerade. Sedan tidigare är det känt att fem av ledamöterna röstade för beslutet och att en av dem, Per Jansson, röstade emot.

Säkrast på beslutet verkar, inte oväntat, Martin Flodén och Henry Ohlsson som redan tidigare har reserverat sig för en räntehöjning. Särskilt gäller det Ohlsson som vänder som emot vad han kallar ”tiondelarnas tyranni ”: en kortsiktighet i perspektivet som enligt honom alltför länge har fått hindra en räntehöjning.

Emot räntehöjningen gick, som sagt, Per Jansson och det är tydligt att Ohlsson syftade på det synsätt som han representerar. Jansson argumenterade utifrån den senaste tidens inflationsutfall, som hade blivit några tiondelar lägre än förväntat. Han menade att Riksbanken ännu inte hade tillräckligt grund för prognosen att inflationen under 2019 ska hålla sig nära målet på 2,0 procent.

Riksbankschefen Stefan Ingves, liksom Kerstin af Jochnick och Cecilia Skingsley, har tidigare varit avvaktande och resonerat på liknande sätt som Jansson fortfarande gör. Men inför detta räntemöte hade de tydligen bestämt sig för att ändra perspektiv: nu gällde det istället att se längre framåt på den inflation som väntas komma i spåren av de senaste årens högkonjunktur. Särskilt pekade de nu på den strama arbetsmarknaden som kan väntas leda till snabbare löneökningar.

Mellan raderna i det protokoll som nu har publicerats kan man spåra en beslutsamhet hos majoriteten att höja reporäntan före utgången av 2018, istället för att vänta till 2019. Ytterligare dröjsmål hade lett till en besvikelsereaktion på finansmarknaderna, utifrån vad Riksbanken hade sagt tidigare i höstas. En räntehöjning i december eller februari hade redan ställts i utsikt – och då fanns ingen fördel med att vänta.

Men frågan är nu om det verkligen blir någon räntehöjning i år. Den räntebana som lades fast vid mötet innebär att reporäntan ska höjas igen under andra halvåret 2019. Men samtidigt väntas en ganska svag inflationsutveckling i år.

Om Riksbanken i höst ska våga höja reporäntan med ännu en kvarts procentenhet får ännu ses som mycket osäkert. Allt beror på hur inflationssiffrorna blir under det närmaste halvåret eller litet till.

Inflationen brukar visserligen sätta igång ganska sent i förhållande till konjunktursvängningarna, men denna gång är förskjutningen ovanligt stor. Lönerna har stigit långsammare än vad som är normalt för en högkonjunktur.

Nu pekar dessutom allt mer i riktning på en konjunkturnedgång. Det rör sig ännu inte om något kraftigt omslag och man kan fortfarande tala om goda tider. Men stämningsläget har förändrats och det finns tydliga tendenser till avmattning, både internationellt och inom landet.

Därför är det oklart om inflationen verkligen tar fart, på ett sätt som skulle motivera en höjning av reporäntan i år. Det kan visa sig att Riksbanken satte igång räntehöjningarna alltför sent för att kunna komma upp till en nollräntenivå under 2019 och kanske även åren därefter.