Mer ekonomi gör världen fredligare

Ekonomin styr inte för mycket, utan snarare för litet. Krigsriskerna skulle vara mindre, om världens politiska makthavare brydde sig mer om människors materiella välstånd.

Den reflektionen ligger nära till hands när man lyssnar på historikern och journalisten Anne Appelbaum, som är geopolitisk expert och Pulitzervinnande författare. Hon var på torsdagen en av höjdpunkterna vid Skagen Fonders nyårskonferens.

Anne Appelbaum framhåller att vår tid är den bästa genom historien när det gäller mänsklighetens levnadsförhållanden. Vi har, generellt sett, aldrig tidigare varit så rika och friska. Även om framstegen inte har nått alla, så är det många fler än tidigare som omfattas.

Bakom detta ligger en långvarig ekonomisk tillväxt av oöverträffat slag. Den bygger på stora arbetsinsatser, men också på ökade kunskaper och tekniska landvinningar.

Demokratin är avgörande för att befolkningens flertal ska ges inflytande över samhällsutvecklingen. Men till förutsättningarna hör också att det finns en rättsstat som upprätthåller lag och ordning, bland när det gäller äganderätten.

Hittills har det främst varit västvärlden som stått för dessa värderingar, som annars inte är allmänt omfattade. På många andra håll styr makthavare som främst är ute efter att gynna sig själva eller sina närmaste. Det råder också andra ideal än att höja människors materiella välstånd, till exempel i form av totalitära ideologier eller religioner.

Enligt Anne Appelbaum står västvärldens ideal för närvarande inför stora utmaningar och hot. Det handlar både om inre upplösning och press utifrån:

Alliansen mellan USA och Europa är nära sitt slut, åtminstone om Donald Trumps ideal om ”America first” och den starkes rätt får råda. Men det finns också en splittring inom EU, med auktoritära ledare i Ungern, Polen och flera andra länder.

Ryssland utövar samtidigt ett tryck mot västvärlden med desinformationskampanjer, vapenhot och stöd till extrema krafter till både höger och vänster. Kina tar allt större utrymme som världsmakt, inte enbart ekonomiskt utan också politiskt och militärt.

Nationalismen, i dess mer aggressiva form, har blivit den dominerande ideologin i allt större delar av världen. De demokratiska och liberala idealen som västvärlden har stått för trängs tillbaka, också genom spridningen av religiös extremism – främst fundamentalistiska tolkningar av islam.

I sådant tänkande spelar människors materiella standard en underordnad roll. Ekonomin kan ses som ett verktyg att stärka det egna landet, vilket Kina gör med framgång. Andra, såsom Ryssland och andra, lyckas sämre med detta. Och för många religiösa extremister tycks det inte spela någon roll att befolkningen lever i fattigdom, eftersom belöningarna ska komma i nästa liv.

Hur västvärlden ska värja sig mot dessa krafter har Anne Appelbaum inget enkelt svar på. Men det är viktigt att hon lyfter fram problemen till diskussion och bidrar till ökad medvetenhet.

Vi måste inse att sådant som har tagits för mer eller mindre självklart i ett land som Sverige inte längre är det. Samma gäller i ännu högre grad för Europa och USA, där den auktoritära nationalismen har växt sig allt starkare.

Då gäller det att påminna om att västvärldens öppna och fria samhällsmodell har visat sig helt överlägsen när det gäller att skapa välstånd som kommer befolkningen till del. Om ekonomin får styra litet mer, blir världen också fredligare och mindre farlig än i dag.