Trots Trumps påtryckningar kan USA närma sig räntesänkning

Federal Reserve, Chicago

USA:s centralbank, Federal Reserve, är satt under tryck från Donald Trump som ogillar självständiga institutioner.

Presidenten har vid upprepade tillfällen gått ut med nedsättande formuleringar och krävt att styrräntan ska sänkas, men hittills utan framgång. Han har också lanserat två av sina nära anhängare till Fed:s styrelse, men efter hård kritik mot deras brist på lämplighet har nu båda dragit tillbaka sina kandidaturer.

Trump ger sig nog ändå inte, utan kommer att fortsätta med sitt krypskytte. Federal Reserve kan inte svara med samma mynt, utan får nöja sig med att hålla god min.

Det är i varje fall attityden hos Charles Evans, som är ledamot av Federal Reserves räntekommitté och chef för Fed:s regionala bank i Chicago. Vid sitt besök i Stockholm möts han av frågan om Trumps försök att styra centralbanken och svarar lugnt att flera presidenter har försökt med detta, men utan att lyckas.

Charles Evans framhåller att Federal Reserve följer sin instruktion och gör sitt jobb, oberoende av vad utomstående tycker. Något annat är, enligt honom, helt enkelt inte möjligt.

Man får hoppas att han har rätt och att Federal Reserves trovärdighet inte har tagit skada. Centralbanken måste ju vid behov kunna sänka sin styrränta, även om Trump har twittrat om att så ska ske. Presidenten ligger ju alltid flera steg före – och någon gång kan han ju gång ha rätt.

Vid det här tillfället kanske det förhåller sig så. Här i Stockholm uttrycker Charles Evans sin oro över att USA:s inflation har tappat tempo hittills i år och ligger nära 1,5 procent, alltså klart lägre än Federal Reserves mål på 2,0 procent.

Nu i torsdags beslöt visserligen Federal Reserves räntekommitté, där han är ledamot, att låta styrräntan ligga oförändrad inom intervallet 2,25 procent till 2,5 procent. Men av Evans formuleringar kan man dra slutsatsen att det kommer en amerikansk räntesänkning senare i år, såvida inte inflationen vänder uppåt.

Tidpunkten är dock oviss, särskilt som Evans talar om behovet av tålamod och uthållighet. Till skillnad från Trump tycker han inte att ligger något fel i att vänta och se, i väntan på att nya data om ekonomin ska flyta in.

Evans framhåller att USA-ekonomin fortfarande går relativt starkt. Hans prognos är en BNP-ökning på minst två procent under 2019. Sysselsättningen växer: i april skapades runt 200 000 nya jobb. Trots arbetsmarknadsläget stiger lönerna långsammare än de har brukat göra, vilket håller tillbaka inflationen.

Man kan invända att låga prisökningar inte behöver vara ett så stort bekymmer, men Evans håller inte med. Han betonar betydelsen av symmetri, där det är lika illa med avvikelser nedåt som uppåt. Nu kan dock litet högre inflation än två procent tillfälligt godtas som kompensation.

För oss svenskar känns situationen i USA-ekonomin – med svag inflation och långsam löneutveckling, trots högkonjunkturen – ganska bekant. Den skiljer sig inte så mycket från läget här.

Resonemangen från en ledande centralbanksföreträdare är heller inte så annorlunda, utöver att Evans verkar helt främmande för minusränta. Å andra sidan verkar det idag mer sannolikt att Federal Reserve skulle besluta om en räntesänkning än att Riksbanken gör det.

Den avgörande olikheten mellan de två länderna är ändå en helt annan. I USA finns Donald Trump som gör vad kan för att välta systemet med självständiga institutioner som Federal Reserve över ända. I Sverige har vi visserligen inte en lika stark tradition av maktbalans, men Riksbankens självständighet är ändå knappast ifrågasatt.

Sveriges fördel i sammanhanget är alltså att vi inte har någon Trump i ledningen. I USA är det landets styrka på andra sätt som gör att det ännu inte har gått värre.