Nästa svenska regering får draghjälp av ekonomin. Under det kommande året stärks konjunkturen och arbetslösheten börjar sjunka. Räntan höjs måttligt, men reformutrymmet blir ganska litet. Löftena från valkampen blir svåra att infria.
Ännu är det oklart hur regeringen ska se ut efter valet om drygt två veckor. Det kan bli en röd-grön koalition under ledning av Magdalena Andersson eller en minoritetsregering som leds av henne. Möjligt är också att Ulf Kristersson får fortsätta, men då i en koalition med Sverigedemokrater och Kristdemokrater. Kanske blir det annars någon gruppering i mitten där man ännu inte vet vilka som ska ingå.
Men hur som helst blir det en annan regering än det Tidösamarbete som har styrt landet under de senaste fyra åren. Endera blir det ett verkligt maktskifte eller så ska Sverigedemokraterna sitta med i regeringen på riktigt och inte längre styra utifrån.
De politiska förutsättningarna blir därmed annorlunda, men detta gäller även de ekonomiska. Under större delen av perioden 2022-2026, då Tidöregeringen satt vid makten, har det rått lågkonjunktur och samtidigt länge även hög inflation. Världsekonomin har fortfarande varit märkt av pandemin och sedan av krigen mellan Ryssland och Ukraina, liksom mellan USA och Iran.
Detta håller nu på att ändras genom att konjunkturen börjat vända uppåt, samtidigt som den globala ekonomin har vant sig vid högre priser på oljeprodukter och drivmedel. De internationella marknaderna har visat ökad anpassningsförmåga, samtidigt som dess beroende av fossila produkter har minskat.
Sverige kan nu se fram emot BNP-ökning och sjunkande arbetslöshet under 2027, enligt nya prognoser från SEB och Swedbank. Återhämtningen pågår redan under det innevarande året. Samtidigt förblir inflationen under kontroll, vilket innebär att Riksbanken kan avvakta med en räntehöjning till åtminstone sent i höst.
Produktionen i industrin stiger och investeringarna växer, samtidigt som detaljhandeln utvecklas starkt. Hushållen ökar sin konsumtion, både av dagligvaror och annat. Bostadsmarknaden släpar dock efter, både när det gäller försäljning och byggande, och energipriserna är fortfarande höga (ifall de inte är subventionerade). Det tar också tid innan arbetslösheten har kommit ner till normal nivå, även om läget gradvis förbättras.
Regeringens konjunkturstimulanser gäller fortfarande, i de flesta fall fram till nästa år, trots de nu egentligen är onödiga. Men att avskaffa subventioner som uppges vara kortvariga är inte det lättaste. Både SEB och Swedbank räknar med att skattesänkningen på livsmedel, som skulle vara tillfällig, nu kommer att gälla under överskådlig tid framåt.
De offentliga finanserna har tagit stryk inför höstens val, då den sittande regeringen har försökt att få fart på konjunkturen genom att sätta in olika slags subventioner. Följden blir att statens budget går med underskott och att dess skuldsättning ökar. Jämfört med de flesta andra länder är problemet begränsat, men för svensk del är det allvarligt eftersom man har vinnlagt sig om att hålla rejäla finansiella buffertar inför eventuella kriser.
Inför den kommande mandatperioden 2026-2030 kommer dock reformutrymmet att vara begränsat, såvida inte nya åtaganden kan klaras genom skattehöjningar eller besparingar. På detta område kan man räkna med åtskilliga strider vilket märks redan under valrörelsen. Då har man ändå inte, på olika håll, beaktat att de stigande försvarskostnaderna måste betalas på annat sätt än ökad upplåning.
Sverige står därför inför problem, särskilt som man under det närmaste decenniet också ska göra stora investeringar i kärnkraft – delvis med offentliga medel. Behoven är också stora när det gäller infrastrukturen, däribland transporter, men finansieringen än så länge en olöst fråga.
Regeringen, oberoende vilken den blir, kommer att ha stora ekonomiska problem att hantera. Även om konjunkturen blir till hjälp, så blir det långsiktiga frågor som måste lösas. Hit hör också hur Sverige ska möta utmaningarna inom AI och behålla sitt försteg, jämfört med övriga Europa, när det gäller finansiell teknologi.
Frågorna är fler än så, om man också tar in gängbrottslighet och bristande etnisk integration liksom otillräckliga skolresultat. I valrörelsen skulle man också önska en större uppmärksamhet på klimat och miljö liksom på framtidens sociala välfärd. Det är viktigt för demokratin att sådana stora och viktiga problem lyfts fram i debatten.