Tillväxten i ekonomin är ganska svag, men Sverige befinner sig ännu inte i lågkonjunktur. Sysselsättningen stiger fortfarande, men bara långsamt. Det visar de BNP-siffror för årets tredje kvartal som just har publicerats av SCB.
Statistik kommer alltid något i efterhand, så de nya BNP-siffrorna kan inte berätta hur läget är just nu. Men utvecklingen från juli till och med september säger ändå en del om utvecklingstrenden i Sveriges ekonomi. Slutsatsen blir att det rör sig om en konjunkturavmattning, men ännu inte om någon lågkonjunktur eller recession.
Enligt SCB växte Sveriges BNP med 0,3 procent under tredje kvartalet, jämför med kvartalet före. Det rör sig då om säsongsrensade siffror som tar hänsyn till att aktiviteten på många håll är lägre under sommaren.
Jämfört med samma kvartal för ett år sedan rör det sig om en BNP-ökning på 1,6 procent. Räknat per capita var BNP-ökningen 0,5 procent.
Sysselsättningen, räknad i arbetade timmar, steg samtidigt med 0,2 procent under tredje kvartalet, jämfört med föregående kvartal.
De nya siffrorna visar att Sverige – trots en svag konjunktur även i omvärlden – fortfarande lever högt på exporten. Ett högre exportnetto, alltså skillnaden mellan export och import, är den enskilt tyngsta faktorn bakom BNP-ökningen under tredje kvartalet. Framför allt är det tjänsteexporten som växer starkt.
Hushållens konsumtion bidrar också till tillväxten, fastän i minskande grad. Hittills i år har ökningen av konsumtionen gått allt långsammare, medan däremot hushållens sparande har stigit. Bakom detta finnas en oro för sämre tider, men också mer handfasta skäl som att det numera krävs en högre egen kapitalinsats vid köp av bostad.
Näringslivets investeringar har dämpats tidigare i år, men nu vänder de uppåt. Det kan vara tillfälligt, men tyder ändå på att åtskilliga företag inte ser alltför mörkt på framtidsutsikterna. Det kan hänga samman med att produktionen i näringslivet, främst inom tjänstesektorn, steg under tredje kvartalet.
Sammantaget visar detta att Sveriges ekonomi alltjämt går hyggligt, men att det i hög grad beror på en stark exportsektor där tjänsteföretagen betyder allt mer. Den inhemska efterfrågan från konsumtion, både privat och offentligt, är däremot ganska svag och bidrar snarare till att dämpa konjunkturen.
En slutsats blir att svenska företags konkurrenskraft på de internationella marknaderna är av stor betydelse för hela ekonomin. Det extremt låga ränteläget hjälper däremot inte särskilt mycket för att stimulera hemmamarknaden. Där kan man också misstänka att inte heller finanspolitiska stimulanser – ökade offentliga utgifter eller skattesänkningar – skulle få någon påtagligt stor effekt.