Gästskribent: Hubert Fromlet, affilierad professor vid Linnéuniversitetet & senior advisor till Tysk-Svenska Handelskammaren.
Både i Sverige och utomlands börjar det klia i fingrarna hos många ekonomer att producera corona-anpassade scenarier eller prognoser. Både scenarier och prognoser avser framtiden. Scenarier produceras mestadels vid stor osäkerhet eller påtaglig långsiktighet. De kan också förses med olika statistiska sannolikhetsgrader. Prognoser återspeglar däremot i större grad förutsebarhet och innehåller i regel (mer) exakta siffror om framtiden.
Otillräcklig fördjupning
I dessa osäkra corona-tider är det strängt taget meningslöst när ekonomer presenterar vad det kallar BNP-prognoser eller prognossiffror för andra makroindikatorer såsom den framtida arbetslösheten eller inflationen. Termerna ”antaganden” eller ”scenarier” passar definitivt bättre till de nya globala, oss samtidigt irriterande förutsättningarna.
Anledningen till denna föga överraskande språkliga slutsats är givetvis att den ekonomiska framtiden under de närmaste kvartalen eller kanske åren nästan helt hänger på framgångar i bekämpningen av coronaviruset – och därmed på en trend som ekonomer varken kan förutse eller tolka tidigt.
Av denna anledning ter det sig svårt att förstå att vissa ekonomer redan nu börjar se ljuset i tunneln eller rent av vändpunkten för corona-pandemin och via denna signal också en vägvisare för ekonomin. En del ekonomer arbetar med tveksamma historiska jämförelser, dessutom med föga meningsfulla analyser av några dagars corona-utveckling och målsättningen eller förhoppningen om att kunna börja tala om en ny och något ljusare trend.
Samtidigt ägnas Corona-statistik från andra länder ofta ingen speciell eftertanke. Rapporterade nya corona-infektioner i Kina kring det troligen alltför underskattande antalet av 30-60 personer per dag diskuteras knappast av ytligt observerande ekonomer – ännu mindre risken för en andra infektionsvåg i Wuhan eller en nystartad sådan i hittills officiellt rätt skonade kinesiska provinser. Lika lite uppmärksammas corona-risker i stora länder som Ryssland, Turkiet och Brasilien.
Naturligtvis önskar jag alla länder och människor på hela jordklotet allt gott med snart nedåtriktade corona-infektionspilar. Det gäller emellertid att komma ihåg att spridningen av coronaviruset i olika delar av världen har olika tidsprofiler. Enkla betraktelser av dagliga infektionsförändringar kan därför inte leda till långtgående och tillämpningsbara slutsatser för snara vändpunkter.
Två viktiga corona-indikatorer – även för Sverige?
För att komma fram till mer konkreta slutsatser om en vändpunkt i den ekonomiska utvecklingen erfordras kronologiskt först en vändpunkt för spridningen av corona-epidemin. Framför allt två indikatorer tillmäts – såvida möjligheten föreligger i enskilda länder – stor uppmärksamhet av den globala virologkåren. Den ena är det s k reproduktionsvärdet Ro och den andra anger antalet noterade dagar till nästa fördubbling av corona-infektionsfall.
Trots mödosam sökning har jag inte hittat svenska siffror för dessa två mycket upplysande nyckeltal. Förmodligen finns det brister i det tillgängliga statistiska underlaget. Även som ekonom skulle jag dock gärna vilja förstå själva infektionsutvecklingen så bra som möjligt. Jag tar för övrigt gärna emot information om var Folkhälsomyndighetens statistiktabeller kan synas med det efterlysta innehållet och om jag har missat något.
Eller kan det vara så att ingen i Sverige gör sig mödan att räkna ut Ro eller saknas det – i så fall beklagligt nog – intresse för dessa två i virussammanhang beprövade nyckeltal. Möjligen saknas också underlag från Johns Hopkins University som tyska beräkningar brukar hänvisa till och som vi i Sverige kanske också behöver införliva i våra beräkningar. Jag vet dock inte vad det senare skulle kunna handla om.
Den tyska motsvarigheten till Folkhälsomyndigheten – Robert Koch Institut i Berlin – och den tyska regeringen verkar i alla fall exakt vilja följa upp det tyska reproduktionsvärdet Ro, det vill säga hur många människor en infekterad person smittar i sin tur. Under de senaste veckorna sjönk det tyska reproduktionstalet från 5 till 1, vilket kan uppfattas som ett första uppmuntrande inslag (mål: <1 och en fortsatt avtagande trend).
En annan viktig coronaindikator är antalet dagar som senast behövdes för att fördubbla antalet corona-infekterade personer. Även här hittar jag tysk statistik som åtminstone just nu förbryllar. Exempelvis behövdes fram till den 5 april cirka 10,4 dagar för en fördubbling av antalet smittade personer jämfört med 2 dagar i början av mars. Officiellt vill man se en ökning av denna siffra ända till 14 dagar. Förbundskansler Angela Merkel har dock senast undvikit en siffermässig precisering och talade istället om ett eftersträvat fördubblingstal som bör vara i linje med den disponibla sjukhuskapaciteten.
Underlag till förhållningsregler och bättre ekonomiska bedömningar
Tyska myndigheter och ansvariga politiker tittar på en mix av olika corona-indikatorer, framför allt i syfte att få bättre kunskap om tidpunkten när pågående restriktioner för befolkningen kan börja luckras upp. Risken för felaktiga beslut blir mindre vid bredare och djupare statistisk information – men kan givetvis inte elimineras. För Sveriges del finner jag indikatordiskussionen alldeles för torftig.
Sammantaget gestaltar sig transparensen i Tyskland något bättre i jämförelse med informationsutbudet i Sverige. Det borde vara självklart här hemma att analytiskt intresserade personer även utanför virolog- och läkarkretsar bör kunna förses med mer transparens av corona-data.
Den politiska sfären med sitt övergripande ansvar skulle också kunna dra nytta av de ovan påtalade statistiska förbättringsmöjligheterna. Även ekonomer skulle vid en större siffermässig corona-uppföljning analytiskt sväva något mindre i det osäkra. Givetvis finns det ingen metod att påskynda ett märkbart lyft i den svenska tolkningsförmågan utan ett större engagemang från Folkhälsomyndighetens sida.
Efterlyses: större inslag av statistisk bredd och djup
Det vore klokt om det aktuella infektionsläget skulle kunna ges bättre analytisk tyngd via bredare och djupare statistikuppföljning än vad den dominerande jämförelsen mellan dagens och gårdagens corona-infektionstal kan uppnå. Kanske skulle på så vis också antalet förhastade slutsatser av vissa ekonomer och finansmarknadsaktörer kunna förringas. Eller så kan deras slutsatser bättre uppfattas som rent personliga och spekulativa tankar, vilka – rätt eller fel vid en senare utvärdering – givetvis bör kunna framföras i ett demokratiskt land som Sverige.
Ytterst bör insikten växa att det ännu så länge inte kan existera något som helst användbart bedömningsunderlag för kommande vändpunkter – varken för virusspridningen eller ekonomins återhämtning. Vaccin- och medikamentutvecklingen spelar här den avgörande rollen.
Dock kommer dessa vändpunkter förr eller senare – helst förr!