Statens elstöd till hushåll och företag har varit dyrt och dåligt, anser Finanspolitiska rådet som utvärderar regeringens ekonomiska politik. Kostnaderna är höga och effekterna tveksamma. Frågan är vad man får för pengarna.
Tidigare finansministrar, både Anders Borg (M) och Magdalena Andersson (S) har protesterat när Finanspolitiska rådet kommit med sin årsrapport. Då hjälper det inte att de själva har kallat på denna hjälp, när expertråden från ekonomer som har kommit varit alltför kritiska.
Från Elisabeth Svantesson (M) har ännu inte kommit någon liknande motattack. Hon är inte lika stridbar och känner sig kanske inte orättvist behandlad. Hennes finanspolitik utgår i hög grad från vad en regering kan göra i inflationskris, när den dessutom är tvungen att söka majoritet tillsammans med Sverigedemokraterna.
Finanspolitiska rådet, som leds av förre riksbankschefen Lars Heikensten, visar förståelse för den komplicerade situationen som bidrar till att regeringens finanspolitik verkar ganska passiv. Inriktningen på att i första hand ge stöd åt Riksbankens kamp mot inflationen får i huvudsak bifall.
Det hindrar dock inte att rådet ser utrymme för en mer aktiv finanspolitik, särskilt om konjunkturnedgången skulle fördjupas och inflationen samtidigt avtar. Då skulle det inte vara farligt att ge mer stöd till låginkomsthushåll och att utöka statsbidragen till regioner och kommuner, i syfte att upprätthålla välfärden.
Regeringen kommer då snarare att vilja sänka skatterna än att öka de offentliga utgifterna. Men det borde finnas plats för att göra båda delarna. Klart är ju att utgifterna kommer att behövas för militär och säkerhet. Då kan också utrymme behövas för förbättringar inom exempelvis vård och skola.
Sverige har fortfarande starka offentliga finanser som bör utnyttjas när omständigheterna tillåter. Det ska givetvis ske på ett omsorgsfullt sätt, till skillnad från vad som har hänt under de senaste åren vad gäller elstödet.
Rådet gör rätt i att kritisera hur regeringarna, både den tidigare och nuvarande, har hanterat den frågan. Även om läget var mycket besvärligt när elpriset sköt i höjden, så utformades stödet till både hushåll och företag på ett ogenomtänkt sätt.
Nu ligger tyngdpunkten i kritiken på den nuvarande regeringen och dess sätt att använda de höga kapacitetsavgifter som elanvändarna betalar Svenska kraftnät. Pengar till hushållen har betalats ut tre gånger under ett år till nya stöd, så att den samlade kostnaderna för deras elförbrukning blev lägre under krisåret 2022 än föregående år 2021. Företagen fick i många fall betala mindre än den verkliga elkostnaden som i stället togs över av staten.
Hushåll och företag, särskilt i södra och mellersta Sverige, har kommit billigt undan. Stödet var illa utformat och gjorde det lockande för elanvändarna att undvika olika slags besparingsåtgärder. För staten rörde det sig om stora utgifter som, märkligt nog, inte lades på statskassan.
I själva verket handlade det om en expansiv finanspolitik, av det slag som finansminister Elisabeth Svantesson säger sig vilja undvika. Men besluten lades på högsta politiska nivå, i samarbetet mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna. De ekonomiska aspekterna lämnades på undantag.
Nu är det dags för utvärdering och både regeringspartierna och oppositionen har anledning att fundera över vad de lyckades åstadkomma. De har också skäl att bygga upp andra stödsystem som är mer robusta och inte uppmuntrar till överdriven elanvändning.
Situationen med elbrist kan med största sannolikhet uppstå igen och då gäller det att vara bättre förberedd. Behovet av el är stort, men det gäller också av hushållning. Inom de närmaste åren kommer inte någon stor utbyggnad av kapaciteten hinna byggas ske, även om det skulle gå att förbättra överföringskapaciteten av el inom landet och komplettera med främst vindkraft.
Så mycket viktigare blir det därför att använda elen på ett rationellt sätt. Det innebär att man vid behov får importera, liksom att vara beredd att ta ut ett högt pris när så är nödvändigt. Marknaden klarar detta bäst, utan missriktade subventioner.