Riksbanken kommer nog att höja styrräntan i juni, men denna gång med 0,25 procentenheter. Vad som sedan händer är en öppen fråga. Men i bästa fall är det sedan slut med räntehöjningar för den här gången.
Under denna vecka har USA:s centralbank Federal Reserve och Europeiska centralbanken, ECB, höjt sina styrräntor. Båda räntehöjningarna ligger på 0,25 procentenheter – och samma gäller för Norges Bank som också har justerat upp styrräntan.
Orsakerna skiljer sig delvis för de olika centralbankernas beslut. Men allihop har ändå viss innebörd även för Riksbanken och dess kommande räntebesked i veckan efter midsommar.
Federal Reserve ser en tydlig nedgång i USA:s inflation som är nere på fem procent och rör sig stadigt mot lägre siffror. Men ännu är det långt ner till målet på två procent och centralbanken vill visa att den alltjämt är lika beslutsam. Därför höjer man höjer styrräntan, men troligtvis för sista gången i den här omgången, upp till 5,25 procent.
Europeiska centralbanken har alltjämt kvar problem med inflationen, men den är i alla fall nere på sju procent. Man höjer därför styrräntan igen, men inte lika mycket som vid tidigare tillfällen. Nivån på dess lägsta styrräntan blir nu 3,25 procent, samtidigt som fler räntehöjningar väntar senare i år. Däremot upphör ECB:s återinvesteringar i värdepapper redan i juli.
Norges Bank är också intressant för svensk del. Den norska inflationen ligger på sju procent: alltför högt, men lägre än inflationen i Sverige. Men ett ihållande bekymmer är dessutom att den norska kronan faller i kurs, även jämfört med den svenska kronan. Det blev nu ett skäl att höja den norska styrräntan till 3,25 procent och att flagga för fler räntehöjningar.
Riksbanken kommer på tisdag att publicera protokollet från sitt senaste räntemöte, där styrräntan höjdes med 0,50 procentenheter men direktionen var oenig om beslutet. Två av ledamöterna – Anna Breman och Martin Flodén – ville höja med endast 0,25 procentenheter. Det blir intressant att se vilka argument som framfördes för de olika ståndpunkterna.
Ingen i Riksbankens direktion är dock inställd på att fortsätta med räntehöjningar på 0,50 procentenheter, på samma sätt som man har gjort sedan slutet av förra året. Majoriteten av ledamöterna har gjort klart att styrräntan troligen höjs med 0,25 procentenheter i juni eller september. Breman och Flodén är på en liknande linje, men utan att ange någon siffra.
Om inget oväntat inträffar så hör Sverige snart till de länder där nästa räntehöjning blir med 0,25 procentenheter. Det skulle betyda en uppjustering från nuvarande nivå på 3,50 procent till 3,75 procent. Vad som därefter ska hända är mer osäkert och beror främst på hur det går med inflationen.
Riksbankens situation ligger kanske litet före Europeiska centralbankens, men efter Federal Reserves. Den svenska inflationen är fortfarande snabb: 10,6 procent mätt med konsumentprisindex och 8,0 procent mätt med KPI och fast ränta. Detta gällde i mars, men aprilsiffrorna blir förmodligen också ganska höga. Särskilt matpriserna har stigit kraftigt på senare tid.
Men Riksbankens läge påminner också om Norges Banks, såtillvida att växelkursen mot andra länder är svag och att detta bidrar till att dra upp importpriserna. Det ger också argument för högre styrränta, eftersom en relativt låg svensk ränta – jämfört med andra länders – kan betyda att kapital flyter ut och att kronan försvagas.
Inflationen är dock huvudproblemet och där har Sverige ännu långt kvar till målet på två procent, även om prognoserna talar om prisstegringar i en allt svagare takt mot slutet av året. Ännu finns dock inte tillräckliga skäl att avstå från den räntehöjning som Riksbanken redan har aviserat till juni eller september.
Slutsatsen blir att Riksbanken borde höja styrräntan i juni, snarare än i september. Det ger en större handlingsfrihet i höst, då det kan hända att ännu en räntehöjning inte verkar behövlig. Till dess kan också den internationella situationen hunnit ändras, vad gäller både räntor och mycket annat.
Nästa problem blir sedan lågkonjunkturen som främst är en fråga för regeringen i höstens budget. Det kommer sannolikt krävas motåtgärder, exempelvis ökade stöd till ekonomiskt utsatta hushåll. Från 2024 och framåt behövs också mer bidrag till regioner och kommuner för att de ska klara sina välfärdsåtaganden.
Det dröjer innan ekonomin är tillbaka i ordning igen. Men i detta är vi inte ensamma, utan det är ett problem som finns i stora delar av världen.