Konjunkturnedgången blir allt tydligare. Det märktes i förra veckan när nya BNP-siffror visade att Sveriges BNP hade minskat under andra kvartalet. Nu syns det i den prognos med nedjusterade siffror som kommer från Konjunkturinstitutet, KI.
I den nya prognosen ligger årets BNP-ökning på 1,5 procent – att jämföra med de 1,9 procent som KI spådde sent som i juni. Även under nästa år blir tillväxten dämpad: nu beräknas den till 1,3 procent.
Arbetslösheten pekar uppåt, vilket innebär ett trendbrott. Nu räknar KI med 6,4 procent i år och 6,5 procent under nästa år. Sysselsättningen ökar fortfarande, men i allt långsammare takt.
Bakom detta ligger främst en minskning av investeringarna. Främst gäller det att företagen har dragit ner sina satsningar på nya maskiner och anläggningar, mycket som en följd av allt mer negativa förväntningar. Samtidigt fortsätter bostadsbyggandet att falla.
Mest rör det sig dock om en konjunkturdämpning som kommer utifrån. Exporten har redan börjat utvecklas svagare och hotet växer om ett globalt handelskrig. Relationen mellan USA och Kina fortsätter att försämras och båda sidor tycks vara inställda på upptrappning.
Hittills berörs Sverige mest indirekt, vilket är illa nog. En försvagad internationell konjunktur, delvis till följd av de ökade globala spänningarna, slår mot ett exportland som behöver sälja på alla marknader.
Men därtill kommer att spridningsriskerna är avsevärda. I ett globalt handelskrig kan EU kan knappast undgå att dras in. Det betyder stora risker, bland annat för den svenska exporten av motorfordon som kan drabbas av höga handelshinder.
Även andra faror har ökat. Sedan Boris Johnson tidigare i somras utsågs till ny brittisk premiärminister, på programmet att Storbritannien utan ytterligare dröjsmål ska lämna EU, har risken ökat väsentligt för en hård Brexit i slutet av oktober. Möjligheterna att på så kort tid få fram ett nytt avtal om utträdet måste bedömas som små.
Följderna av en hård Brexit, där det inte finns något avtal mellan Storbritannien och EU, är inte helt överblickbara. Men för båda parter uppstår en riskabel situation där handel och annat ekonomiskt utbyte kan utsättas för stora störningar. Britterna drabbas mest, men även ett EU-land som Sverige – med stark orientering åt brittiskt håll – har åtskilligt att förlora.
Den skärpta konflikten kring Hormuzsundet bidrar också till att höja spänningen. Även om faran för oljeprischock inte ska överdrivas, så hålls ändå priserna uppe på ett sätt som inverkar negativt på ekonomin. Värre än det är dock att osäkerheten hålls uppe, på ett allmänt hämmande sätt.
För Sveriges del har vi hittills bara sett början på konjunkturnedgången. Det mesta talar för att den fortsätter, fastän kanske inte lika brant som under andra kvartalet. Men trenden pekar ändå nedåt, på ett sätt som efterhand får allt bredare konsekvenser.
Hur mycket som det kommer att betyda för den svenska ekonomin återstår att se. Men KI kommer, högst rimligt, fram till att Riksbanken får skjuta kommande räntehöjningar på framtiden. USA:s sänkning av styrräntan i förra veckan och Europeiska centralbankens aviserade lättnader gör att Sverige knappast kan klara att gå i motsatt riktning.
Regeringen måste också ta ställning – och det snart. Om bara litet mer än en månad ska budgetförslaget för 2020 presenteras och till dess måste det finnas en finanspolitik som svarar mot lägets krav.
Dilemmat är dock att regeringen inte har något nämnvärt utrymme för expansiva åtgärder, så länge det offentliga överskottsmålet inte uppfylls. Enligt KI:s prognos når man inte upp dit under 2020, liksom man heller inte har gjort under 2019.
Att bryta mot överskottsmålet ska man göra endast i undantagsfall – och något sådant är det ännu inte fråga om. KI:s bedömning är att regeringen kommer att lägga fram en budget med ofinansierade reformer för drygt 20 miljarder kronor, vilket i så fall blir ett måttligt avsteg från överskottsmålet.
Följden blir i så fall en neutral finanspolitik, som inte påverkar konjunkturen särskilt mycket. Det blir då istället en uppgift under 2020 att, eventuellt, sätta in ytterligare stimulerande åtgärder.
Vad som ska hända under nästa år blir därför högst spännande. Då kommer det, troligtvis, att framgå om de globala spänningarna ska kunna lindras eller om de istället ska bidra till en internationell lågkonjunktur. Detta avgör i sin tur hur mycket som Sverige ska påverkas och om det blir anledning att sätta in ett inhemskt stimulanspaket, såsom skedde vid finanskrisen för tio år sedan.
Ännu är det för tidigt att ge svar på dessa frågor. Men det blir allt tydligare att vi står inför stora avgöranden, där Sverige i hög grad berörs av vad som sker i omvärlden.