Inflationen rusar uppåt. I maj steg de svenska konsumentpriserna med 7,2 procent. Det rör sig om en bred prisuppgång som tvingar Riksbanken att höja styrräntan kraftigt vid sitt möte efter midsommar.
Den snabba inflationen överträffar bankekonomernas prognoser inför SCB:s inflationsbesked på tisdagen. Alla hade räknat med stigande priser, men inte i den omfattning som nu rapporteras.
Riksbanken hade heller inte förutsett denna kraftiga prisuppgång. Där hade man väntat sig en inflation kring sex procent i maj, enligt den prognos som gjordes i slutet av april.
Det var vid det tillfället som Riksbanken höjde styrräntan (tidigare kallad reporäntan) från 0,0 procent till 0,25 procent. Nu är det sannolikt att det kommer en kraftig höjning vid räntemötet strax efter midsommar, troligen med en halv procentenhet – alltså från 0,25 procent till 0,75 procent.
Fler stora räntehöjningar är att vänta under andra halvåret, särskilt om inflationen fortsätter att stiga. Men även om uppgången i priserna avtar, så är Riksbanken tvungen att fortsätta strama åt.
Inflationsmålet ligger på 2,0 procent och Riksbankens trovärdighet kräver att man låter detta få styra. Målet kan givetvis inte genast uppnås när avvikelsen är så stor som för närvarande. Men det är svårt att hitta någon giltig ursäkt för att inte bestämt sträva åt det hållet.
När inflationen började stiga under förra året såg det annorlunda ut. Under 2021 steg energipriserna snabbt på världsmarknaden, medan de inhemska svenska priserna fortfarande rörde sig ganska långsamt.
Då kunde man tala om en övergående global prischock, till följd av den internationella återhämtningen från pandemin. Efterfrågan steg kraftigt, medan utbudet av energi inte kunde öka i samma takt. Denna obalans kunde Riksbanken inte göra något åt, utan fick lov att avvakta.
Nu är dock läget ett helt annat, eftersom energipriserna inte längre spelar en lika avgörande roll. Inflationen exklusive energi steg under maj från 4,5 procent till 5,4 procent, vilket visar att prisuppgången främst gäller andra varor och tjänster.
Livsmedel – särskilt kött, mjölk, ost och ägg – har blivit betydligt dyrare. Priserna har också stigit på restauranger och hotell, liksom för rekreation och kultur samt möbler och kläder.
Bakom detta ligger delvis att energipriserna tidigare har gått upp och att kostnaderna sedan ökat inom en mängd olika inhemska näringar. Prisökningarna kommer nu på bred front och slår hårt mot svenska konsumenter. Inflationen har blivit inhemsk och kan inte längre skyllas på globala förhållanden.
Prishöjningarna väntas pågå under återstoden av året och riskerar även att fortsätta under nästa år. Inflationsförväntningarna steg under maj och hamnade ovanför två procent, även när perspektivet sträcks så långt som fem år framåt.
Nya siffror om inflationsförväntningarna ska publiceras i morgon, onsdag. För Riksbanken spelar dessa förväntningar en stor roll, eftersom de kan inrikta på den kommande prisutvecklingen. Faran finns även att priser och löner börjar jaga varandra.
Den kommande avtalsrörelsen inleds i höst, även om det verkliga avgörandet dröjer till nästa vinter. Både arbetsgivare och fack har intresse av en långsiktigt balanserad löneutveckling som inte tillåts spåra ur, beroende på en alltför hög inflation.
För Riksbanken blir det därför nödvändigt att markera sin beslutsamhet, på ett sätt som gör det möjligt för arbetsmarknadsparterna att veta vad de ska räkna med. Det gäller särskilt för den fackliga sidan som vill få fram ökade reallöner för 2023 och framåt.
Riksbanken behöver då visa att inflationen kommer att falla tillbaka under nästa år, även om det kräver stora räntehöjningar. På kort sikt kan följderna då bli smärtsamma genom att konjunkturen försvagas. Den svenska BNP-utvecklingen är redan svag och arbetslösheten riskerar att börja stiga igen.
De svenska hushållen får också bereda sig på högre bostadskostnader, till följd av stigande räntor. Många tvingas hålla igen på annan konsumtion, vilket kan bli kännbart. Men det är oftast bättre än att sälja bostaden, kanske till ett ofördelaktigt pris.
Utsikterna för de närmaste åren ser ganska kärva ut. Vad som väntar är hög inflation och stigande räntor, i kombination med svagare konjunktur. Detta gäller inte enbart Sverige, utan en stor del av världsekonomin.
Men något annat är knappast att vänta efter så allvarliga kriser som pandemin och Ukrainakriget. Sverige har klarat sig bättre än många andra länder, men slutligen måste ändå räkningen betalas.