Ukrainas strategiska råvaror kan bli räddningen för landets självständighet. USA under Donald Trump förstår betydelsen av pengar, utan att bry sig om demokratiska värden. Men när han kräver fritt spelrum för amerikanska investeringar, betyder det att Ryssland måste hindras från att vinna kriget.
Krig är en cynisk verksamhet där viktiga värden står på spel. För en principlös spelare som Trump är det hans hemmaplan. Oavsett vad han beslutar kan detta försvaras med lögner och påståenden att lösningarna är bra för Amerika. De flesta amerikaner har ändå inte möjligheter att granska vad som påstås.
På liknande sätt är det för Vladimir Putin. Han behärskar medierna och kan intala den ryska allmänheten att kriget är ofrånkomligt. Ryssarna är vana vid umbäranden och har inget alternativ till att underordna sig, ifall de inte vill fängslas och riskera sina liv.
För Trump, som har lovat ett snabbt slut på kriget i sin presidentkampanj, är det ändå bråttom att presentera resultat. Men han vill inte acceptera ett nederlag, liknande vad företrädaren Joe Biden tvingades gå igenom i Afghanistan. I stället gäller det att skylla på både inhemska och utländska motståndare.
Ett favoritgrepp från Trump är att försöka presentera en lösning som ska likna en affärsuppgörelse, liknande vad han är van vid från fastighetsmarknaden. Där ingår skrämsel och bluffspel, med användande av öknamn på motståndarna, och samtidigt falska påståenden om att den egna lösningen är helt överlägsen för alla parter.
Denna gång är hotet att USA ska överge Ukraina, som ska få klara sig på egen hand och med det stöd som kan ges från europeiska länder. Tillbakadragandet skulle ske troligtvis så snabbt att ukrainare och européer inte hinner ta över de ledningsuppgifter som sköts av amerikanska styrkor. Följden riskerar att bli ett kaos som utnyttjas av Ryssland.
I detta läge spelar Trump ut en annan möjlighet, att ställa ekonomiska krav på Ukraina för redan gjorda insatser från USA. Betalningen skulle göras genom att amerikanska intressen får ta över utvinningsrätterna när det gäller strategiska råvaror, såsom värdefulla jordartsmetaller.
Det rör sig om en långsiktig plan som inte kostar särskilt mycket för Ukraina idag, men däremot kan medföra en belastning under kommande decennier när dagbrott och gruvor har hunnit öppnas och vinsterna från verksamheterna hamnar i USA. Men för ukrainsk del inger inte detta framtidsperspektiv något större bekymmer, när dagens helt dominerande problem är hur man ska behålla landets oberoende från Ryssland.
USA vill visserligen inte ge Ukraina några säkerhetsgarantier, men landets ekonomiska engagemang kan ändå inge en viss trygghet. Trump skulle knappast vara intresserad av långsiktiga åtaganden när det gäller strategiskt viktiga råvaror, ifall han samtidigt var i färd med att låta Ryssland ta över.
För europeisk del betyder detta att deras åtagande gentemot Ukraina blir betydligt större, just såsom Trump har önskat. Det blir en krävande uppgift där det inte enbart gäller att medverka i det ukrainska försvarskriget mot Ryssland, utan att också att försvara USA:s långsiktiga intressen när det gäller strategiska råvaror.
Hur EU-länderna och Storbritannien ska klara detta, såvida inte USA medverkar i bakgrunden, återstå att se. En rimlig gissning är att amerikanerna kommer att delta, men helt på sina villkor. Men en viktig skillnad blir att européerna ställer upp för egna pengar, medan amerikanerna på ett eller annat sätt kommer att ta betalt.
Detta bäddar givetvis för slitningar mellan Europa och USA vilka kan utnyttjas av Ryssland. I förlängningen hotas fortlevnaden av Nato när tvivlen växer på amerikanernas vilja att ställa upp för andra medlemsländer, utan att samtidigt ta betalt. Fler länder än Danmark, beträffande Grönlands tillgångar på strategiska råvaror, kan känna sig hotade.
Till Sverige, som också har outnyttjade råvarutillgångar, kan det komma krav från Trump. De skulle i så fall inte gälla att USA vill få köpa Norrbotten och Västerbotten, men däremot att man vill driva fram storskalig gruvdrift i områden där sådan hittills inte förekommer. Man kan även tänka sig att en del europeiska länder instämmer i sådana önskemål.
Bäst för svensk del skulle därför vara att i god tid utveckla en gemensam EU-hållning när det gäller utvinning av strategiska råvaror. När krisen redan är här, tillkommer sällan de bästa besluten.