Vad har vi att vänta oss av 2026? Det kommande året verkar kunna bli bättre än det år vi lämnar bakom oss, åtminstone vad gäller ekonomin. Men ändå är mycket högst ovisst.
För Sveriges del är de ekonomiska prognoserna ganska optimistiska beträffande 2026. Högst ligger visserligen finansdepartementet som räknar med en BNP-ökning på hela 3,0 procent.
Men andra bedömare som har yttrat sig i december befinner sig inte så mycket lägre. Det gäller Konjunkturinstitutet och några av affärsbankerna samt Riksbanken. Samtliga har tagit starkt intryck av att ekonomin tog fart uppåt under tredje kvartalet 2025, som är den senaste perioden varifrån det finns publicerade siffror.
Som helhet tycks alltså 2026 bli ett bättre år, även om mycket hänger på de svenska hushållens köpvilja. Den privata konsumtionen väntas vara viktigaste drivkraften bakom tillväxten i ekonomin, till följd av både redan inträffade ökningar av reallönerna och den kommande sänkningen av matmomsen.
Hittills visar dock hushållen en ganska stor försiktighet med konsumtionen, även om en uppgång har börjat skönjas under den gångna hösten. Samtidigt går det trögt för exporten, jämfört med det vanliga vid en konjunkturvändning. Orsaker är att det går trögt för Tysklands ekonomi, liksom att USA har stramat åt importen med höjda tullar.
I Sverige väntas dessutom arbetslösheten förbli hög under 2026. Sysselsättningen stiger visserligen, men det tar tid innan företagen behöver markant mer personal. Det dröjer till 2027-2028 innan man börjar komma ner till de arbetslöshetsnivåer som är normala för en högkonjunktur.
Kvar finns då den strukturella arbetslösheten som består av personer som generellt har svårt att få jobb, oberoende av läget i ekonomin. Det rör sig om cirka sju procent av arbetskraften med många som har otillräckliga yrkes- och språkkunskaper. Innan sådana brister är avhjälpta fungerar matchningen dåligt med arbetsgivarnas krav.
Sverige har fler långsiktiga ekonomiska utmaningar som gäller näringslivets konkurrenskraft. Samtidigt som det råder arbetslöshet så har företagen svårt att hitta personal med rätt kompetens. Utbildningssystemet svarar inte tillräckligt väl mot arbetsmarknadens behov, särskilt när det gäller tekniska kunskaper.
Ropen är starka efter AI, men utbudet av arbetskraft hänger inte med. Problemet är inte specifikt för Sverige utan är gemensamt för många EU-länder som har svårt att hävda sig i konkurrensen med USA. Europa saknar tillväxtmaskiner som liknar amerikanska Silicon Valley eller USA:s elituniversitet. På viktiga områden ligger även Kina längre fram.
För dagen är dock de geopolitiska hoten mer hotfulla. Europa är hårt pressat av kriget i Ukraina och USA:s brist på intresse av gemensamma tag gentemot Ryssland. För Sverige och andra skjuter kostnaderna för militär upprustning i höjden. Samtidigt är det oklart vilka säkerhetsgarantier som nu följer av medlemskapet i Nato.
Krigsriskerna ökar i olika delar av världen på ett sätt som även hotar ekonomin. Den mest påtagliga faran är ett kinesiskt försök att invadera Taiwan, världens främsta tillverkare av halvledare. Men även Rysslands krig mot Ukraina har mycket farliga konsekvenser, så länge som det tycks omöjligt att hitta en förhandlingslösning.
I Europa har många länder tvingats kraftigt höja sin offentliga skuldsättning för att klara sina ökade militärutgifter och stödet till Ukraina. Det gäller även Sverige, även om det svenska utgångsläget är bättre än andras. Men på flera håll finns påtagliga problem, exempelvis med Frankrikes höga statsskuld som får till effekt att räntorna drivs uppåt.
Politik och ekonomi hänger ihop på ett äventyrligt sätt. Ett skärpt internationellt läge under 2026 kan betyda att den begynnande konjunkturuppgången bryts. Under de senaste åren har det redan inträffat genom covidkrisen, Ukrainakriget och Donald Trumps tullchock mot USA:s bundsförvanter. Faran finns att något liknande händer igen.
Krig och kriser uppträder ofta oväntat. Det gäller även finanskriser som kan utlösas av ganska bagatellartade skäl när läget redan har börjat bli ohållbart. Det är ett skäl till att man inte kan lita på prognoser, även när ekonomiska bedömarna verkar vara ganska eniga.