Ekonomisk tillväxt behöver inte leda till öka jämställdhet. Det dröjde långt in på 1900-talet innan löneskillnaderna mellan kvinnor och män började minska. Och ännu är det mycket som återstår, menar årets ekonomipristagare Claudia Goldin.
Bland ekonomer har det länge funnits en dominerande uppfattning att kvinnor med tiden kommer att få en bättre situation, både när det gäller sysselsättning och löner. Tanken har varit att tillväxten med automatik ska lösa problemen.
Men någon sådan självklar koppling finns inte, hävdar Claudia Goldin – årets mottagare av årets ekonomipris till Alfred Nobels minne. Hennes forskning sträcker sig 200 år tillbaka i tiden och den visar på stora svängningar i kvinnornas förhållanden.
Hela periodens utveckling kan liknas vid bokstaven U. Gifta kvinnor hade en relativt stark ställning i bondesamhället och den försvagades sedan när många flyttade över till industrin.
Därefter kom en förbättring med tjänstesamhället från början av 1900-talet, men det hindrade inte att diskrimineringen av kvinnor växte. Skillnaden i lön mellan kvinnor och män ökade när det gällde samma utförda arbete.
Förändringarna i riktning mot större rättvisa har sedan gått ganska långsamt, trots att kvinnor numera har genomsnittligt högre utbildning än män. Men en pådrivande faktor i utjämnande riktning har, enligt Goldin, varit tillgången på p-piller som gjort det möjligt för kvinnor att styra barnafödande och planera för en yrkeskarriär.
Bromsande är däremot att unga kvinnors val av utbildning alltjämt ofta styrs av att de följer sina mödrar som förebilder. Den föregående generationens försiktiga beslut får därmed en påverkande effekt långt fram i tiden. Kvinnor väljer alltför ofta inriktningar som leder mot ganska lågbetalda jobb.
Stora löneskillnader mellan kvinnor och män finns också kvar, även inom samma yrke. Det förklaras av Goldin av att kvinnorna tar ett större familjeansvar, vilket visar sig påtagligt när de första barnen föds och mödrarna stannar länge hemma. Från denna tidpunkt drar männen ifrån i lön, på ett sätt som får varaktiga effekter under återstoden av yrkeslivet.
Claudia Goldins forskning gäller främst USA, men resultaten är till stor del giltiga även för andra länder. U-et som symboliserar utvecklingen i kvinnornas situation under olika epoker gäller även i andra länder, tvärs över jordklotet.
Detta gäller också för Sverige, även om det är svårt att ta fram pålitliga data vad gäller främst 1800-talet. Men det svenska förloppet är ändå likartat – med förbättringar för kvinnorna som kommer sent, jämfört med den ekonomiska utvecklingen i stort.
I Sverige finns dock förhållanden som är speciella, såsom särbeskattningen för gifta makar och en omfattande föräldraförsäkring som gör det möjligt även för männen att stanna hemma länge med barnen.
Sådant har stärkt kvinnornas position, även om föräldraförsäkringen utnyttjas mer av dem och därför också kan ge effekter som motverkar jämställdhet på arbetsmarknaden. Speciellt för Sverige är dessutom att nativiteten är relativt hög, till skillnad från i andra länder där kvinnorna avstår från att föda barn för att inte försämra sina arbetsmarknadsutsikter.
Men Claudia Goldin är inte i första hand någon policymakare. Hon vill främja kvinnornas sak, men är huvudsakligen en empirisk forskare. Som sådan vill hon klargöra hur verkligheten ser ut och vilka mekanismer som påverkar kvinnors läge på arbetsmarknaden.
Bland svenska ekonomer har det länge funnits en stark tro på Goldin som kommande ekonomipristagare. På ekonomsajten Ekonomistas har hon kommit högt på listan under de senaste fem åren, när man gissat om blivande pristagare. Nu fick hon priset som den tredje kvinnliga mottagaren sedan ekonomipriset började delas ut för mer än 50 år sedan.