Riksbanken tog sista chansen att sänka styrräntan till 1,75 procent. Det var ett rimligt beslut, med tanke på behovet att stötta konjunkturen. Men under valåret 2026 är inga fler räntesänkningar att räkna med.
Riksbankschefen Erik Thedéen måste ha tyckt att han stod inför ett svårt räntebeslut. Kort före räntebeskedet intervjuades han i tidningen Dagens Industri och framhöll att det var ett svårt beslutsläge med många faktorer som pekade åt olika håll.
”Jag tror att det är första gången sedan jag blev riksbankschef som marknaden är så här splittrad”, förklarade Thedéen. Det rör sig då om perioden sedan början av 2023, då han tillträdde sin post.
Riksbankens dilemma var att inflationen låg högre än dess mål på två procent, även om prisökningarna verkade vara på väg att avta. Men samtidigt var konjunkturen alltjämt svag, vilket märktes tydligast genom den höga arbetslösheten.
Regeringen skulle dessutom mycket snart lägga fram sin budget, med stora konjunkturstimulanser. Främst gällde det en tillfällig halvering av matmomsen, som siktade direkt på att driva ner hushållens livsmedelspriser. Att kontrollera inflationen är annars Riksbankens ansvarsområde.
I detta läge valde Riksbanken att sänka styrräntan, fastän man kunde ha avstått med hänvisning till det oklara läget. Men två skäl talar för att man ändå fattade rätt beslut.
Det ena är principiellt och har att göra med Riksbankens uppgift att sätta styrräntan, oberoende av andra beslutsfattare – däribland regeringen. Det andra är att ränteförändringar ger relativt snabb effekt på ekonomin, jämfört med en momssänkning som ska träda kraft om ett cirka ett halvår.
Om man ska påverka konjunkturen så besitter Riksbanken mer effektiva styrmedel än regering och riksdag. Styrräntan påverkar snabbt, särskilt för de många hushåll som har bostadsräntor med rörlig ränta. Skatteändringar, såsom den kommande sänkningen av matmomsen, tar betydligt längre tid att genomföra.
Men under valåret 2026 kommer den ekonomiska politiken att helt domineras av regeringen genom den stimulerande valbudget som just har presenterats. Riksbanken har samtidigt drivit ner sin styrränta till en låg nivå att det inte finns så mycket utrymme kvar för sänkningar. Nollränta har redan prövats och blev inte någon succé.
Såvida inget oväntat inträffar får Riksbanken avvakta med fler ränteändringar. Initiativet när det gäller stimulanser ligger nu hos regeringen som inte lär släppa det före nästa års val. Vårbudgeten 2026 kan bli finansministerns sista tillfälle att blåsa på ekonomin genom att öka efterfrågan.
Efter valet om drygt ett år kan läget däremot ha hunnit bli annorlunda. Då kan det vara dags för åtstramning i ekonomin, för att dämpa effekterna av valårets stimulanspaket. Vid slutet av 2027 ska dessutom matmomsen höjas igen och till dess har förhoppningsvis konjunkturen blivit så stark att det börjar bli dags för räntehöjningar.
En styrränta på 1,75 procent kan behövas vid lågkonjunktur, men är i lägsta laget när ekonomin har nått balans. Då behövs en högre räntenivå för att ge större svängrum, både nedåt och uppåt. Riksbanken behöver alltid vara beredd, oavsedd vad som situationen kräver.