Förre riksbankschefen Stefan Ingves anser att Sverige borde byta valuta till euro. Han vill också göra stora ingrepp på bostadsmarknaden genom att införa marknadshyror och fastighetsskatt liksom att slopa ränteavdragen.
En del har man kunnat ana redan tidigare, innan han nu säger det i en intervju med Svenska Dagbladet. Men det hade varit bra för debatten om Ingves hade kunnat framföra detta innan han lämnade riksbankschef.
Han hade visserligen inte makt över hyror och skatter och inte heller över valutapolitiken, där avgörandet ligger hos regeringen. Men Riksbankens penningpolitik påverkas ändå i hög grad av sådant som ligger utanför dess omedelbara inflytande.
Om Ingves ansåg att hans inflytande över Europeiska centralbanken, ECB, borde vara större, så skulle han ha kunnat säga det. Då hade han också fått förklara varför det, enligt honom, inte skulle behöva vara en alltför stor affär att byta ut kronan mot euron.
När det gäller bostadspolitiken har Ingves vid många tillfällen framfört sitt missnöje över situationen. Men nu ger han en lista på åtgärder som han anser behövliga, alltifrån införande av marknadshyror och fastighetsskatt till byggande av fler hyresrätter och slopande av ränteavdragen. Detta är ganska radikala åtgärder som tillsammans skulle kunna bli en större bostadsreform.
Ingves är medveten om att det inte rör sig om särskilt omtyckta åtgärder. Men han påpekar med rätta att svenskarna har vant sig vid ett system där varje generation har tänkt på sina intressen, utan att detta därmed skapar en fungerande helhet.
Men som riksbankschef har han inte varit någon popularitetsjägare. Det syntes när han lät Riksbanken köpa stora mängder värdepapper, i syfte att få upp inflationen. Dessa obligationsinnehav medför nu väldiga förluster som måste täckas med pengar ur statskassan.
Detta har fått stark kritik, men Ingves har ett svar: ”Riksbanken håller på med samhällsekonomi och då kommer intäkten på andra konton i samhället än hos Riksbanken. När det är dåliga tider måste någon ta risk och det blev ju ingen finanskris av pandemin.”
Han säger sig nu ha föredragit om regeringen hade gjort mer med sin finanspolitik, i stället för att låta Riksbanken dra hela lasset. Till exempel hade man kunnat investera i infrastruktur.
I fråga om Riksbankens räntebeslut intar Ingves, föga överraskande, en ganska defensiv hållning. Han försvarar både minusränta och nollränta, som bidrog till att hushållen ökade sin skuldbörda. Denna ökade privata belåning är, enligt honom, baksidan av att staten under en längre tid har sparat för att kunna amortera sin skuld.
Följden har sedan blivit fastighetsbubblor och kraftigt höjda bostadslån för hushållen. Ingves menar att den situationen hade blivit lättare att hantera om politikerna hade följt hans förslag att lägga den så kallade makrotillsynen på Riksbanken, i stället för på Finansinspektionen. Enligt honom hade Riksbanken i så fall kunnat använda styrräntan för att dämpa överhettningen på bostadsmarknaden.
Långsiktigt prickar Ingves in en styrränta på mellan två och fyra procent, förutsatt att inflationen håller sig på två procent. Det skulle tala för räntesänkningar framöver, med tanke på att styrräntan fortfarande ligger på 4.0 procent.
Med den relativt höga inflation i januari, som rapporterades efter intervjun med Stefan Ingves, kan dock räntesänkningarna låta vänta på sig – åtminstone till maj eller juni. Det kan också dröja till efter sommaren.
Ingves tror dock inte så mycket på Riksbankens självständighet gentemot de stora centralbankerna som ECB och Federal Reserve. Att Sverige på egen hand skulle vandra i väg till någon helt annan mycket högre räntenivå är inte realistiskt, anser han. Man får då anta att samma gäller även beträffade en drastiskt lägre räntenivå.
Man behöver inte dela Stefan Ingves uppfattningar, till exempel om att Riksbanken bör ta över makrotillsynen. Men det är befriande att han talar så rakt och avskalat från fraser. Det har han visserligen brukar göra, men som före detta riksbankschef behöver han inte väja för känsliga frågor.