Dollarn har försvagats mot kronan med 15 procent hittills i år. Detta, tillsammans med de amerikanska tullarna, gör det allt svårare att exportera till USA. Det är ett hårt slag mot ett exportinriktat land som Sverige.
I vanliga fall brukar det vara exporten som drar i gång en svensk konjunkturuppgång. När investeringarna ökar i andra länder så stiger efterfrågan på industrivaror från Sverige. Det leder till att hemmamarknaden hänger med uppåt, framför allt genom att hushållen får större inkomster och en högre köplust.
Men denna gång ser det annorlunda ut. Världsekonomin utvecklas svagare än vanligt, med trög tillväxt i EU-länderna och handelskrig från USA. Sverige får därför inte den draghjälp utifrån som man brukade kunna räkna med. Mer än vanligt hänger i stället på vad som sker i vår omedelbara närhet.
Förhoppningarna riktas mot de svenska hushållen som får höjda realinkomsterna när inflationen sjunker och räntorna hålls låga. Men hittills har det inte gett något stort resultat, i form av stigande konsumtion. Tvärtom är det många som hellre sparar pengarna.
Riksbanken har försökt stimulera ekonomin med lägre räntor, men än så länge med ganska klent resultat. Regeringen vill öka insatsen genom kraftiga tillfälliga konjunkturåtgärder i sin budget, såsom framför allt en halvering av matmomsen.
Frågan är dock om det hjälper särskilt mycket. En lägre matmoms kan visserligen ge resultat, när låginkomstfamiljer med trängd ekonomi får större möjlighet att öka sina köp av livsmedel. Men för andra hushåll är det nog inte lika självklart att låta pengarna gå till mat, även om denna tillfälligt blir billigare.
Nu är dock inte det viktigaste att efterfrågan ökar på just livsmedel. Effekten blir ju i princip densamma om försäljningen i stället stiger för andra varor som till stor del är av inhemskt ursprung. Men stimulanseffekten blir svagare om det rör sig om importvaror och uteblir helt om pengarna sparas.
På förhand är det svårt att säga hur hushållen kommer att utnyttja den lägre matmomsen – och det kan till och med vara komplicerat i efterhand. Saken blir inte lättare när många misstänker att skattesänkningen inte blir tillfällig såsom regeringen hävdar. Om skattesänkningen blir populär kan den tvärtom visa sig svår att ta tillbaka.
Finanspolitiska stimulanser, av det slag som det här är frågan om, är generellt sett svåra att kalibrera. Regeringar brukar därför avstå från ingrepp av detta slag, men denna gång kändes situationen tydligen alltför lockande. Dels befinner sig Sverige i ett svårbedömt konjunkturläge, samtidigt som landet har starka offentliga finanser, dels är det snart ett valår där regeringspartierna ligger i opinionsmässigt underläge.
Priset kan ändå bli högt, ifall inte konjunkturuppgången inte infinner sig som väntat. En stor del av reformutrymmet som skulle behövas under den kommande mandatperioden går nu åt på förhand under valåret 2026. Samtidigt tornar det upp sig nya krav som gäller stödet till Ukraina och Sveriges egna stigande försvarskostnader, där det inte i längden räcker att staten lånar för att täcka utgifterna.
Många andra europeiska länder har visserligen en ännu mer komplicerad situation än Sverige, men det betyder bara att dessa även i fortsättningen inte kan ge oss någon nämnvärd draghjälp. I stället blir det allt viktigare att hitta fler handelspartner i andra delar av världen.
USA är däremot inte mycket att hoppas på. Donald Trump har bundit sig för höga tullar och kommer även framgent att försöka driva ner dollarkursen. Ännu återstår mer än tre år av hans mandatperiod och han kan gå betydligt längre än hittills på den inslagna vägen. Dessutom kommer han av allt döma att behålla republikanerna i hårt grepp, även när någon annan senare blir amerikansk president.
Också bland demokraterna finns det många som är inne på liknande väg som Trump, men utan markera det med lika hårda utspel. Oavsett vem som blir nästa president så håller USA på att bli allt mer beroende av höga tullinkomster. Att avvara dem – utan att i stället höja skatterna – blir inte lätt, särskilt som den offentliga skuldsättningen redan är i överkant.
Någon enkel lösning finns alltså inte, varken på de globala eller de nationella svenska ekonomiska bekymren. Problemen har byggts upp under lång tid och behöver mötas med en långsiktig strategi, framför allt på EU-nivå. Sverige, som trots allt har mindre svårigheter än många andra länder, borde kunna konstruktivt bidra till detta.