Krönika i Tidningen Näringslivet av Johan Schück
Argumenten för att ge pensionärerna ett ekonomiskt tillskott, utöver vad de ändå får, är inte särskilt starka. En tävlan mellan partierna om vem som kan höja pensionerna kan få ett fungerande pensionssystem att haverera.
De svenska pensionerna fungerar nog bäst i världen. Än så länge, får man tillägga. Kampen inför höstens val hotar att skada pensionssystemet på ett varaktigt sätt.
Sverige har ett statligt pensionssystem som upprättades i brett politiskt samförstånd för mer än 20 år sedan. Systemet har varit stabilt genom att det i stor utsträckning får sköta sig själv, utan godtyckliga ingrepp.
Grundprincipen är enkel: pensionerna ska utgå från vad varje individ betalar in under sitt yrkesliv. För dem som annars inte når upp till en rimlig lägsta pensionsnivå finns dock en garantipension som upprätthålls med skattemedel.
Pensionssystemet kan ändras, vilket ibland är nödvändigt. Men det ska göras genom överläggningar i pensionsgruppen, som består av företrädare för de fem partier som gjorde den ursprungliga pensionsuppgörelsen: Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna.
Denna ordning har fungerat fram till nyligen, under både borgerliga och socialdemokratiskt ledda regeringar. Men nu är den i allvarlig fara, till följd av de krav som Vänsterpartiet har ställt på Socialdemokraterna.
I höstas begärde Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar pensionerna för låginkomsttagare måste höjas kraftigt. Det satte hon upp som ett villkor för att Vänsterpartiet skulle stöda valet av Socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson till ny statsminister.
Från S-sidan accepterades detta, på villkor att förändringarna skulle göras vid sidan om pensionssystemet. Annars hade ju de borgerliga partierna kunnat sätta stopp vid kommande möten med pensionsgruppen.
Socialdemokraterna valde därför att lägga fram förslag om en höjning av garantibeloppet i bostadstillägget för personer över 65 år – vilket är en fråga som ligger utanför pensionssystemet.
Pensionärer med låga inkomster skulle då kunna få ett skattefritt tillskott på upp till 1 000 kronor per år. Riksdagen ska nu rösta om detta före sommaren, så att förändringen hinner göras i augusti – omedelbart före valet.
De borgerliga partierna och Sverigedemokraterna har nyligen kommit med sitt alternativ som innebär höjd garantipension och bostadstillägg, sänkt skatt på pensioner samt en ”gas” som innebär att överskott i pensionssystemet ska kunna betalas ut extra till pensionärerna.
Vilken sida som vinner är än så länge oklart: mycket hänger på Centerpartiet. Men klart är redan nu att både S-V-förslaget eller det borgerliga förslaget innebär överbud, utan behövlig finansiering i statens budget.
Det kan dessutom ifrågasättas om extra höjningar av pensionerna är motiverade.
Finanspolitiska rådet, som är en expertgrupp under finansdepartementet, har nyligen visat att pensionerna har stigit kontinuerligt under de senaste decennierna. Uppgången har gått i takt med ökningen av inkomsterna för andra samhällsgrupper.
Rådets slutsats av detta är att pensionärerna i allmänhet inte utgör en ekonomiskt utsatt grupp.
Skälen att ge pensionärerna tillskott, utöver vad de ändå får, är alltså inte särskilt starka. En tävlan om vem som kan höja pensionerna mest hotar dessutom att få ett hittills fungerande pensionssystem att haverera.
Om så får ske, blir det svårt att efter valet bygga upp ett sådant system igen. I stället väntar en fortsatt överbudspolitik som då blir på den yrkesaktiva generationens bekostnad.
Det drabbar även näringslivet. Både anställda och deras arbetsgivare får betala, ifall det finns mindre kvar att förhandla om i kommande avtalsrörelser.
Om krönikören
Journalist och civilekonom. Tidigare samhällsekonomisk krönikör på Dagens Nyheter. Numera frilansskribent som bloggar om ekonomi. Författare till boken ”Schücks ABC” (Dialogos förlag) samt ”En svensk judisk historia” som handlar om entreprenören och mecenaten Herman Friedländer (Thomas Magnusson Medströms bokförlag 2021).