Sverige klarade covidpandemin bättre än de flesta jämförbara länder. Restriktionerna var mindre här och ändå blev dödsfallen färre. Eller var det kanske så att den större friheten bidrog till att fler överlevde?
Det här diskuteras av forskarna Jonas Herby (från Center for Political Studies i Köpenhamn), Lars Jonung (från Lunds universitet) och Steve H. Hanke (från Johns Hopkins University i Baltimore) i en rapport från tankesmedjan Institute of Economic Affairs. De tre har gjort en genomgång av statistiska undersökningar kring pandemin och funnit att den hårda kritiken mot Sveriges hantering av covidpandemin i huvudsak var obefogad.
Den svenska linjen att avstå från tvingande restriktioner såsom exempelvis stängning av skolor ledde inte till att dödsfallen blev fler. Men samtidigt blev samhällskostnaderna betydligt lägre genom att barn och ungdomar kunde fortsätta sina studier, i stället för att missa en stor del av ett läsår eller ännu mer.
I Sverige fungerade även arbetsmarknaden, delvis genom distansarbete, medan arbetsplatser i många andra länder höll stängt. För dem medförde detta ett stort produktionsfall under själva pandemin och gjorde det betydligt trögare att därefter komma i gång. Nedgången i den svenska ekonomin blev däremot inte så långvarig som på åtskilliga andra håll och vägen ut ur krisen blev även kortare.
Den sociala kostnaden blev också mindre, även om pandemin givetvis medförde stora uppoffringar. Det är svårt att sätta priset på oro och ensamhet, till följd av påtvingad isolering. Men klart är ändå att samhället tar långvarig skada av att människor hålls passiva och hindras från att träffa andra.
Men Sveriges öppna inställning under pandemin har utsatts för stark kritik. Bilden blev att beslutsfattare, både inom sjukvården och organ som Folkhälsomyndigheten, tog alldeles för lätt på problemen och därmed bidrog till onödig smittspridning.
Detta var till stor del oberättigade invändningar, enligt undersökningen. Smittspridningen och dödligheten var inte större i Sverige än i andra länder, även om det finns stora osäkerhetstal.
Både i USA och Europa var dödstalen till följd av covidpandemin lägre än den årliga dödlighet som beror på influensa. De medicinska följderna var också betydligt lindrigare än vid exempelvis spanska sjukan efter första världskriget. Men däremot blev de ekonomiska konsekvenserna tunga, till följd av de kraftiga regeringsingripandena.
I Sverige tillsattes en covidkommission som skulle granska beslutsfattandet under pandemin. Den framförde hård kritik mot den medicinska behandlingen, bland annat vid äldreboenden. Däremot uppstod ingen riktigt stor debatt om den dåvarande regeringens och Folkhälsomyndighetens hantering av krisen, kanske beroende på att statsminister Stefan Löfven hade avgått och att statsepidemiologen Anders Tegnell var på väg ut.
Men ett annat skäl var nog att det inte fanns så stora missgrepp att vända sig emot. De svenska myndigheternas försiktighet framstod i efterhand som mer förståelig än det kunde verka under krisen. Då var kraven på handling ofta starka, oavsett om de var välmotiverade eller inte.
I andra länder är debatten om covidpandemin alltjämt betydligt hårdare. Det gäller Storbritannien där rapporten från Herby, Jonung och Hanke har medfört en hård kritik mot regeringens stränga restriktioner under pandemin.
Därför är det märkligt att det nu görs försök att hindra spridning av rapporten och dess resultat. Nätverket SSRN, Social Science Research Network, som har stor betydelse för forskarsamhället, har sagt nej till att ta med rapporten i sina listor. Skälet uppges vara att man vill vara försiktig, men det förefaller som om man är ovillig att låta ekonomer ge sig in på det medicinska området när de granskar hanteringen av covidpandemin.
Författarna till rapporten anser sig nu vara utsatta för censur. Det bästa sättet att möta sådana uppfattningar är förstås att låta rapporten finns med i listor över forskningsresultat och låta andra sakkunniga granska dess innehåll.
Det handlar ju om något så avgörande som hur världen ska möta kommande pandemier: ska det främst ske med öppenhet eller restriktioner? En så viktig debatt får inte kvävas av försök att framtvinga tystnad.