Totalt tyst i regeringsdeklarationen: ska det bli någon skattereform?

Är skattereformen lagd på hyllan? Den lyste i varje fall med sin totala frånvaro när statsminister Stefan Löfven läste upp regeringsdeklarationen. Vad han där hade att säga om skatterna var endast följande:

”Från årsskiftet avskaffas värnskatten.

En bankskatt ska införas för att finansiera satsningar på försvaret.

Arbetet mot skattefusk och skatteundandragande fortsätter oförtrutet. När skatteflykten är gränsöverskridande måste också arbetet mot den vara det.

Pensionärerna har i genomsnitt fått 1 600 kronor mer i plånboken per månad jämfört med 2014. Nu fortsätter förstärkningen av pensionärernas ekonomi. Nästa år kommer garantipensionen och taket i bostadstillägget för pensionärer höjas. Utfasningen av den orättfärdiga pensionärsskatten fortsätter.”

När det gäller värnskatten och pensionärsskatten bekräftar detta bara vad som sedan tidigare är överenskommet i Januariavtalet.

Bankskatten finns antydd i Januariavtalet med en skrivning om att ”öka finanssektorns skatteandel”, men då som ett inslag i en tilltänkt större skattereform och utan någon koppling till försvaret.

Men i fråga om andra skatter valde Löfven att inte säga något, trots att de redan har flaggats upp inför höstbudgeten som kommer i nästa vecka:

Bränsleskatten, som bland annat gäller bensin och diesel, höjs genom en så kallad överindexering i förhållande till den allmänna prisökningen. Men eftersom dyrare bilresor är en känslig sak har regeringen och dess samarbetspartier valt att samtidigt sänka skatten. Resultatet blir att bränsleskatten ändå höjs, men endast i takt med inflationen.

Utökningen av den kommunala skatteutjämningen innebär att omfördelningen ökar från 9,7 till 11,5 miljarder kronor. Mer av pengarna än hittills hamna i glesbygden som därmed får en lättnad. För storstäderna, som ska stå för det mesta av betalningen, blir det däremot ett ökat kostnadstryck som kan pressa fram höjda kommunalskatter.

Sänkt skatt för glesbygdsbor, ett krav från centerpartiet, innebär en skattereduktion som gör att mer än 800 000 personer ska få betala 1 650 kronor mindre i skatt per år – beroende på sin bostadsort. Detta är tänkt att kompensera för de högre kommunalskatterna i glesbygd, ofta i kombination med sämre social service.

Ingångsavdraget ska införas vid halvårsskiftet 2020 som en kraftig nedsättning av arbetsgivaravgiften vid anställning av ungdomar utan högre utbildning, långtidsarbetslösa samt nyanlända och deras anhöriga. Även detta har drivits främst av Centerpartiet och liknar vad som – med måttlig framgång – gjordes under Alliansregeringen.

Gemensamt för dessa skatteförändringar att de ytterligare plottrar till ett redan svåröverskådligt skattesystem.

Inget av detta rimmar särskilt väl med Januariavtalets skrivningar om den omfattande skattereform som är avsedd att genomföras under mandatperioden. Där framhålls bland annat att reformen ska förenkla skattesystemet genom att minska antalet undantag, liksom att den ska betyda sänkt skatt på arbete och leda till lägre marginalskatter.

Men vad som nu har överenskommits mellan regeringen och samarbetspartierna innebär motsatsen. Systemet blir krångligare och får fler undantag. Inkomstskatterna kan behöva höjas, åtminstone i storstäderna – och följden blir då också att marginalskatterna skärps.

Januariavtalets krav på vad en skattereform ska innefatta är dock längre än vad som nyss har nämnts. Reformen ska också betyda sänkt skatt på företagande, bidra till att klimat- och miljömål nås, stärka Sveriges konkurrenskraft, utjämna ekonomiska klyftor, minska hushållens skuldsättning, förbättra bostadsmarknadens funktionssätt, öka finanssektorns skatteandel och långsiktigt trygga välfärden.

Det blir en svår uppgift att samtidigt klara allt detta, särskilt som Januariavtalet har formulerats som en kompromiss mellan partier med mycket skilda uppfattningar om skatterna. Hittills har regeringen och samarbetspartierna inte kommit så långt som att sätta ihop direktiv till de skatteutredningar som kommer att behövas. Inget har heller antytts om att något sådant skulle vara på gång.

Vad som har hänt är däremot att ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi), som är ett fristående organ med anknytning till finansdepartementet, har gett den välkände ekonomen Klas Eklund i uppdrag att ta fram ett övergripande förslag till en ny skattereform. Det betyder åtminstone att tankearbetet och debatten kommer att hållas levande.

När det gäller ansvariga politiker kan man dock undra hur stort intresset av en skattereform egentligen är. Liberalerna får nu sitt med slopad värnskatt, Centerpartiet kan peka på sänkt skatt för glesbygdsbor och ingångsavdraget som framgångar, medan Miljöpartiet ser den höjda bränsleskatten som inslag i en grön skatteväxling. Socialdemokraterna har länge arbetat för en bankskatt och tycks nu slutligen nå dit.

Partipolitiskt kan den här sortens plottrande ge större utdelning än vad en större skattereform skulle göra. Det kan förklara Stefan Löfvens tystnad i regeringsförklaringen och att inget heller har nämnts om skattereformen i utspelen inför den kommande höstbudgeten.