Räkna med att det kommande året blir stökigt! Världen kämpar fortfarande med pandemin och dess ekonomiska följder. Detta påverkar även ett förhållandevis välfungerande land som Sverige.
Den globala ekonomin gör sig tydligt påmind även hos oss. Liksom andra måste vi räkna med allvarliga störningar i världshandeln när det gäller halvfabrikat, särskilt inom elektronik. Detta kan få till följd att delar av svenska näringslivet tidvis står stilla.
Även andra transporter fördröjs, vilket kan leda till varubrist eller åtminstone till prishöjningar. Tydligast är det beträffande energi och råvaror, vilket får spridningseffekter till flera områden. Svenska konsumenter kommer att få betala mer för exempelvis livsmedel och bostäder.
Inflationen har inte på länge varit något större problem, bortsett från att den har varit alltför låg i förhållande till Riksbankens och andra centralbankers mål. Men nu talas i allt fler länder, däribland USA, om växande risk för stigande inflation. Liknande kan även gälla Sverige, även det dröjer längre här.
Sverige går nästa höst mot uppmarschen till en ny avtalsrörelse, där man kan vänta sig hårda tongångar mellan arbetsgivare och fack. Det finns mycket som har hunnit torna upp sig under den treårsperiod som de nuvarande löneavtalen gäller, i synnerhet som den omfattar en period med djup ekonomisk kris.
Här har vi också alltjämt en hög arbetslöshet, även om den är på nedgång. Men troligtvis blir det svårt att komma mycket längre ner än till cirka sju procent, med enbart konjunkturens hjälp. En stor del av arbetslösheten är strukturell och gäller främst lågutbildade och utlandsfödda som har svårt att hitta sin plats på den svenska arbetsmarknaden.
Välfärdssektorn är redan stor i Sverige, men under coronakrisen har det varit tydligt att den inte räcker till för att klara sina uppgifter. Det är tydligast vad gäller sjuk- och åldringsvården, men stora behov gör sig påminda även i skolan och flera andra områden. Finansieringen är också viktig och skatterna blir därför också ett stort ämne inför valet nästa höst.
Regeringens finanspolitik spelar också en alltmer väsentlig roll. Hittills har Sverige haft ett överskottsmål, men statsminister Magdalena Andersson vill övergå till ett balansmål som skulle ge regeringen ett ökat reformutrymme. Ett byte av sådant slag skulle underlättas av att den svenska offentliga skuldsättningen är låg, jämfört med andra länders.
Liksom flera länder går Sverige under 2022 mot ett nervöst valår där regeringsmakten står på spel. Mest uppmärksammat internationellt blir nog presidentvalet i Frankrike nu i år, där en eventuell högerseger kan få betydelse för hela Europas inriktning. Det svenska valet har inte lika stor betydelse, utom kanske för oss själva.
I Sverige kommer ändå höstens riksdagsval att få stor betydelse, eftersom regeringsfrågan är svår att lösa oavsett vem som vinner valet. Eftersom partisplittringen är stor, finns ingen tydlig majoritet i sikte. Samtidigt får man vara beredd på en hätsk valdebatt med efterverkningar även under nästa mandatperiod. Låsningarna tycks vara fler än lösningarna.
Situationen är inte okänd sedan tidigare i svensk politik, även om den nu ser ut att bli värre. Många av de problem som är uppe till diskussion är inte sådana som politikerna kan lösa själva. I många fall behöver de få hjälp från oberoende experter, sannolikt i ännu högre grad än hittills. Annars är risken stor att många viktiga sakfrågor inte kan hanteras.
En av de främsta oberoende experterna, åtminstone på det ekonomiska området, är professor Lars Calmfors. I höstas har han sammanfattat i sina insatser i boken ”Mellan forskning och politik. 50 år av samhällsdebatt” (Ekerlids Förlag). Där beskrivs hur han under fem decennier har varit ekonomisk forskare, samhällsdebattör och rådgivare till regeringar av olika politisk färg.
Lars Calmfors insatser ligger i hög utsträckning på de stora ekonomiska områden som nu är aktuella. Han har ända sedan 1970-talet sysslat med frågor kring inflation och arbetslöshet, liksom offentliga finanser, och lett flera stora expertgrupper i dessa ämnen. Till hans insatser hör att ha varit ordförande i EMU-utredningen, Finanspolitiska rådet och Arbetsmarknadspolitiska rådet.
På senare tid har Calmfors var en hård kritiker av regeringens och Folkhälsomyndighetens coronapolitik. Det har självfallet inte varit uppskattat av alla politiker, men visar att han fortfarande finns i närheten av händelsernas centrum. Han skulle också utan vidare kunna ge ett viktigt bidrag till en omorientering av den ekonomiska politiken efter krisen.
Calmfors är inte ensam om dessa insikter – och hans uppfattningar behöver självfallet ställas mot andras. Men i Sverige är det svårt att finna andra oberoende ekonomiska experter med sådan bredd och erfarenhet. Hans insatser kommer att behövas under 2022, oavsett vilken regering som ska styra landet från hösten och framöver.