Skillnaden i sysselsättningsnivå mellan svenskfödda och utrikes födda är på väg att minska. Särskilt efter pandemin har fler ickeeuropéer fått jobb inom vård och omsorg. Sverige har en reserv av arbetskraft som kommer allt mer till användning.
När jag arbetade på Dagens Nyheter var ett av mina större uppdrag att tillsammans med några kolleger resa till USA för att ta del av den aktuella forskningen om invandrares möjligheter att få jobb. Detta var alldeles efter 2015, då Sverige hade fått ta emot en oväntat stor flyktingström och det rådde osäkerhet om möjligheterna att ta emot så många nyanlända på den svenska arbetsmarknaden.
Våra intervjuer med amerikanska experter var intressanta, men gav inte något entydigt svar:
George Borjas vid Harvarduniversitetet ansåg att följden av omfattande invandring skulle bli att lönerna för de lågutbildade som redan fanns på arbetsmarknaden skulle pressas nedåt.
Jennifer Hunt vid Rutgersuniversitetet menade däremot att det skulle uppstå fler låglönejobb för invandrarna och att de inhemska lågutbildade därmed skulle ges ökade möjligheter att klättra uppåt.
Vem av de två amerikanska forskarna som hade mest rätt var vid tidpunkten för intervjuerna svårt att avgöra. Ännu svårare var att överföra USA:s erfarenheter, som till stor del gäller individuellt satta löner, till ett svenskt sammanhang där lönerna huvudsakligen sätts genom kollektivavtal.
Men i den stämning som då rådde i Sverige var nog många beredda att snarare hålla med George Borjas pessimistiska bild än Jennifer Hunts mer optimistiska. Den svenska erfarenheten var ju också att det brukade ta lång tid innan utomeuropeiska flyktinginvandrare lyckades etablera sig på arbetsmarknaden.
Nu har det dock visat sig att utrikes födda har lyckats betydligt bättre i Sverige under de senaste åren. Uppgången började före 2015, men bröts under några år beroende på det stora inflödet av nyanlända och sedan på pandemin.
Från 2020 har dock sysselsättningen för utrikes födda stigit väsentligt, oberoende av från vilken världsdel de kommer. De flesta har hittat låglönejobb, men ganska många finns också högre upp på löneskalan. Uppgången är till stor del trendmässig och inte enbart beroende på tillfälliga svängningar eller konjunkturen.
Uppgifterna kommer från Konjunkturinstitutet som har gjort en specialstudie som refereras i tidningen Dagens Industri. I denna studie konstateras att sysselsättningsgraden har stigit markant för alla kategorier: män och kvinnor, låg- och högutbildade, unga och äldre, liksom oberoende av geografiskt ursprung.
Personer från Asien och Afrika har dock haft en något större uppgång i sysselsättning än européer och sydamerikaner. Deras jobb, däribland skötare, vårdare och personliga assistenter, är dock ofta bland de lägst betalda. Inom dessa yrken har samtidigt antalet svenskfödda personer minskat.
Detta är en jobbpolarisering som finns både i Sverige och andra länder. Den innebär att den infödda befolkningen gradvis klättrar upp till jobb som är mer komplicerade och samtidigt ger bättre betalt.
Som en drivande kraft utpekas ofta den tekniska utvecklingen med robotisering och automatisering, som gör att tidigare manuella arbeten blir datoriserade. Men detta räcker knappast som förklaring, utan ett annat skäl är nog också att det finns tillgång på lågutbildad utlandsfödd arbetskraft. Vid ett totalt stopp för invandring hade många av de offentliga tjänsterna inom vård och omsorg varit endera obemannade eller betydligt dyrare.
Men inom Sverige finns fortfarande en reserv av arbetskraft, vilket visas av att sysselsättningsgraden – trots de senaste årens förbättring – alltjämt är högre för svenskfödda jämfört med utlandsfödda. Inom båda grupperna borde fler kunna få arbete, förutsatt att de ges rätt möjligheter.
Finanspolitiska rådet diskuterar denna fråga och anser att man inte kan få så många flera att arbeta med hjälp av stimulanser som ytterligare jobbskatteavdrag. I stället förespråkar man en utbyggd yrkesutbildning som kan ge de arbetslösa den kompentens som arbetsgivarna efterfrågar. Man menar också att statligt subventionerade anställningar är att föredra, jämfört med långvarig arbetslöshet.
Det är mycket möjligt att allt detta stämmer. Men det finns knappast någon enda väg som är den enda rätta, utan det är bra att pröva med flera olika åtgärder.
Typiskt nog kan ingen med säkerhet förklara vad som ligger bakom de senaste årens höjda sysselsättningsgrad för utomeuropeiska migranter. Den har kommit utan att det finns någon uppenbar orsak, men har ändå inträffat. När trenden går åt rätt håll, som i detta fall, så gäller det att försöka stärka utvecklingen på olika tänkbara sätt.