Gästskribent: Lennart Nordfors, fil dr i statsvetenskap och konsult vid Gullers Grupp
Hur stabil är MP-S-C-L överenskommelsen?
Som alltid: ”bottom line” är väljarnas reaktioner. Om något av partierna straffas bortom sin smärtgräns kommer samverkan att utsättas för sådan stress att den bryter samman.
Centern och Liberalerna har brutit mot alla regler för hur ett borgerligt parti bör uppträda. Det är en gammal sanning att det borgerliga parti som kommer för nära Socialdemokraterna förlorar.
De första opinionsmätningarna bekräftar att så är fallet. Båda partierna går bakåt. Liberalerna mest.
Ett annat axiom är att Socialdemokraterna inte får vara på för stark kontrakurs mot LO. När den facklig-politiska samverkan försvagas känner kärnväljarna inte längre igen sitt parti. Många av dem går då vänsterut.
Reagerar svenskarna efter decenniegamla mönster är prognosen för det nya maktblocket alltså dyster. Interna konflikter inom S tillsammans med aktioner inom L, och kanske även C, för att rädda kvar platserna i riksdagen kommer att slita sönder samverkan.
Tiotusenkronorsfrågan är om väljarna kommer att reagera som invant. Historiskt har väljarna navigerat efter en karta där de traditionella blocken erbjudit trovärdiga regeringsalternativ. Med en ny karta: kommer väljarna att röra sig på nya sätt?
Till del har vi redan sett väljarströmmar som inte kan förklaras av traditionell vänster-höger logik. Den stora och snabba överströmningen från Moderaterna till Centern våren 2017 är en sådan. Socialdemokraternas förluster till Sverigedemokraterna likaså.
Överenskommelsen ställer inte bara MP, S, C och L inför utmaningar. Också de övriga partierna får nya och knepiga frågor att hantera.
Moderaterna är för första gången i modern tid inte ledare för ett politiskt block. Ledarskapet i Alliansen har varit dem till fördel. Kommer de nu att hålla kanalerna öppna till Centern och Liberalerna i avvaktan på att Alllianssamverkan kan återuppstå eller kommer de att acceptera tanken på ett nytt, konservativt, block?
Att Alliansen spruckit ställer också KD i ett helt nytt läge. Taktikrösterna har varit en förutsättning för att komma in i riksdagen. Nu måste de formulera en strategi utan att självklart kunna räkna med sådana röster.
Så Sverigedemokraterna. Under den gångna mandatperioden har mycket av den politiska debatten, och därmed uppmärksamheten, fokuserats kring dem: vilket pris de vill ha för sitt stöd, hur de kan uppträda i budgetomröstningar.
Nu kommer fokus att förskjutas till spelet om den nya överenskommelsen. Frågor om bostadspolitik, marginalskatter och arbetsmarknadslagar kommer att ta betydligt mer plats i debatten. Var kommer tyngdpunkten i SD:s reaktion att ligga? Bredda sina budskap till fler områden eller skruva upp tonläget i invandrarfrågorna?
Väljarnas tillsammantagna reaktion kommer alltså inte bara att bestämmas av hur de i överenskommelsen ingående partierna agerar, utan också av de vägval de övriga gör.
Man får utgå från att MP, S, C och L idag prisat in ett visst kortsiktigt opinionstapp. Överenskommelsen är en chansning att läget kommer att förändras i takt med att det dagspolitiska hantverket sätter igång och övriga partier gjort sina vägval.
Gissningsvis kommer det att ta en god bit längre än ett år innan vi får facit. Det är då samverkans framtid avgörs.