Sverige behöver göra sig klart för ett byte från kronan till euron. Svenskarna måste aktivt engageras, eftersom beslutet troligtvis kommer att kräva en ny folkomröstning. Det kräver en bred debatt om var vi står idag och vad som kan väntas i framtiden.
Nu är det dags för en ny eurodebatt, där ekonomen Lars Calmfors som vanligt håller i taktpinnen. Denna gång har han och andra författare lagt fram en lunta på mer än 500 sidor, utgiven av Stiftelsen Fritt Näringsliv.
Rapportens budskap, åtminstone vad gäller Calmfors, är att Sverige bör gå över till euron. Det har sitt särskilda intresse eftersom han en gång i tiden ansåg att man borde avvakta med att lämna kronan. Men detta var när han vid mitten av 1990-talet ledde den statliga EMU-utredningen och mycket var annorlunda.
Frågan vid den tiden var om Sverige skulle delta i en europeisk valutaunion som ännu inte hade etablerats. Euron då fanns ännu inte, annat än som ett skrivbordsprojekt vilket skulle bli verklighet 1999. Calmfors tillhörde då dem som ansåg att landet inte var förberett för att lämna kronan och övergå till en gemensam EU-valuta.
Därefter, 2003, kom folkomröstningen där en majoritet av svenskarna sade nej till euron. Följden blev att frågan blev i det närmaste död, trots att mycket har hänt inom både Sverige och EU som kunde motivera ett nytt ställningstagande.
I Sverige har det ekonomiska läget förbättrats väsentligt, jämfört med 1990-talet. Numera hålls inflationen under kontroll av en oberoende Riksbank. De offentliga finanserna är i god balans och statsskulden är bland de lägsta i Europa. Kriserna har blivit färre och bekämpas mer effektivt än tidigare.
Samtidigt har den svenska ekonomin blivit ännu mer internationaliserad, med en ökad utrikeshandel och en allt större finanssektor. Euron och dollarn har blivit allt viktigare valutor, medan kronan under lång tid har tappat i värde mot de flesta andra valutor.
Euron har samtidigt gått från att vara ett ganska osäkert projekt till att bli världens näst främsta valuta, efter USA-dollarn. Trots flera allvarliga kriser har valutaunionen inte bara överlevt, utan också gradvis stärkts. De allra flesta EU-länder har också gått över till euro.
Europeiska centralbanken, ECB, har numera en fast etablerad ställning, också såsom försvarare av euron. Ingen kan idag på allvar ifrågasätta framtiden för den gemensamma valutan. ECB:s uppgifter har också vidgats, bland annat genom upprättandet av bankunionen.
Världen har också hunnits ändras avsevärt under de senaste 20-25 åren. De globala finansiella flödena har vuxit ofantligt, samtidigt som mängder av nya instrument har kommit fram. Riskerna för kriser har ökat, men det har också tagits fram nya skyddsnät genom bland annat ECB.
Men politiskt har den globala situationen blivit alltmer orolig, med krig och kriser på flera håll. Spänningarna har ökat, främst mellan USA och Kina men också inom Europa. Rysslands angrepp mot Ukraina sätter EU-ländernas sammanhållning på prov, samtidigt som deras koppling till USA har försvagats under Donald Trumps presidenttid.
För svensk del motiverar allt detta en ändrad syn på euron, åtminstone bland dem som tidigare har varit skeptiska. Idag råder knappast någon tvekan om att Sveriges ekonomi skulle fungera väl inom ramen för en europeisk valutaunion. Samtidigt finns behov av en starkare politisk knytning till Europa, liknande vad som under de senaste åren redan har åstadkommits genom Natomedlemskapet.
Hos den svenska befolkningen finns numera ett större stöd än tidigare för en övergång till euron, men majoriteten är ännu så länge emot. Detta har förstås stor betydelse, särskilt som Sveriges nuvarande ställningstagande baseras på folkomröstningen från 2003. Det är svårt att tänka sig annat än att väljarna ska få yttra sig igen när ett byte av valuta kan bli aktuellt, även om det slutliga avgörandet ligger hos riksdagen
Därför blir det så mycket mer väsentligt att få i gång en debatt om övergång till euron. Akademiskt inriktade rapporter, såsom vad Lars Calmfors och hans kolleger har presenterat, spelar en viktig roll. Men det behövs också ett bredare engagemang från politiska partier liksom andra organisationer och föreningar.
Betydelsen av folkbildning ska inte underskattas. Det behövs en större kunskap och förståelse när det gäller Sveriges position i Europa och världen, såväl ekonomiskt som politiskt. Det handlar både om var vi står idag och vad som kan väntas i framtiden. Avgörandet gäller därmed mer än enbart valet av valuta.