Ukraina behöver inte ge upp sitt försvarskrig mot Ryssland, även om USA skulle dra in sitt ekonomiska stöd. Avgörandet ligger hos Europa som skulle kunna sätta in tillräckligt med resurser för att täcka det amerikanska bortfallet. Det kommer att kosta åtskilligt, men att låta Ukraina förlora kriget bli ännu mycket dyrare.
Ingen vet ännu vad samtalen mellan USA:s president Donald Trump och Rysslands president Vladimir Putin faktiskt ska leda till. Men på amerikanskt håll finns en tydlig önskan att snarast möjligt upphöra med sitt stöd till Ukraina. För rysk del betyder det att man kan räkna med att få behålla de områden som är ockuperade och kanske kunna tillskansa sig ännu mer.
För Trump som vill lämna Ukraina åt sitt öde tycks detta inte spela någon roll. Det är oklart om han bryr sig om vad som kan vänta i nästa led, exempelvis attacker mot de baltiska länderna trots att dessa är Natomedlemmar.
Ingen kan tvinga USA leva upp till sina förpliktelser mot Europa, ifall viljan att ställa upp saknas från amerikansk sida. Frågan har tidigare aldrig behövt diskuteras under Natoalliansens 75 år men med Trump råder en stor osäkerhet, framför allt för mindre länder som gränsar till Ryssland.
I detta läge blir det viktigt vad Europa kan göra, både för Ukraina och för egen del. Det är faktiskt mer än man kanske tror. Från USA kommer visserligen ett omfattande stöd till Ukraina, vilket nu är i farozonen. Men Europa bidrar med ungefär lika mycket och skulle kunna göra betydligt mer.
Detta visar fyra forskare – Torbjörn Becker, Anders Olofsgård, Maria Perrotta Berlin och Jesper Roine – som på uppdrag av Finanspolitiska rådet har analyserat det svenska Ukrainastödet i en internationell kontext. Deras slutsatser finns sammanfattade i en artikel på DN Debatt idag, den 13 februari. Men deras rapport som också publicerades på torsdagen har bredare innehåll.
Vad forskarna visar är att EU:s svar, mätt i ekonomiska termer, på tidigare kriser har varit betydligt mer omfattande än under Ukrainakriget. Det gällde till exempel vid covidpandemin och räddningsaktionerna vid eurokrisen 2010-2012.
Samtidigt talar mycket för att Ukrainakriget kan bli betydligt farligare än dessa händelser, eftersom Putin tycks vara inställd på att gå vidare med expansion. Det pågående kriget är ju inte hans första angrepp på grannländer, utan det har föregåtts av en rysk ockupation av delar av Georgien liksom av ukrainska Krim.
EU-länderna har ekonomiska resurser att ställa upp med mer för Ukraina än man hittills har gjort under det pågående kriget. Det kommer säkert att ta emot och samtliga är nog inte beredda att delta – ta till exempel Ungern, Slovakien och Österrike! Men viktigast är vad Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien kan förmås till, förutom icke-EU-landet Storbritannien. De nordiska och baltiska länderna är sannolikt villiga att ställa upp, med tanke på att de redan ligger i topp – räknat utifrån BNP per invånare.
Svårigheten ligger nog inte främst där, utan gäller snarare hur man ska få fram tillräckligt moderna och effektiva vapensystem. USA, och även en del andra länder, kan vara ovilliga att tillåta försäljning av sådana vapen, även om Ukraina har möjlighet att betala – istället för att få dem som gåvor.
Frågan är dock hur länge som Ryssland kommer att orka fortsätta med sin upprustning. Militärutgifterna har ökat lavinartat och är uppe i sex procent av landets BNP, medan förlusterna i liv under kriget har varit ofantliga. Den ryska demografiska situationen är dessutom mycket ogynnsam, även jämfört med Västeuropa.
Uthålligheten på båda sidor kan bli vad som avgör Ukrainakriget. Där har nu Ryssland ett försteg genom USA:s önskan att snarast möjligt avsluta sitt deltagande, samtidigt som det inom Europa kan finnas en tveksamhet att öka sin insats även om resurserna finns.
Men för européer finns ingen möjlighet att fly undan situationen. Om Ryssland tillåts vinna Ukrainakriget så uppstår ett hotfullt läge som kan tvinga fram ännu större militärutgifter i många länder, samtidigt som ekonomin kan ta skada av den växande osäkerheten. Följden kan bli en varaktig lågkonjunktur som gör det ännu svårare att möta kommande ryska hot.
Detta gäller även för Sverige, med sin närhet till Ryssland på andra sidan om Östersjön. För svensk del är det ett starkt intresse att Ukrainakriget leder till ett ryskt bakslag som avskräcker från ytterligare angrepp i närområdet. Därför är det bättre att utöka stöda till Ukraina än att vänta på att hotet ska komma ännu närmare. Ökade kostnader, på ett eller annat sätt, kommer ändå inte gå att undvika.