Sveriges ekonomi befinner i ett ansträngt läge. Konjunkturkurvan pekar inte längre uppåt, trots att läget borde vara ganska gott. Men företagen hämmas av stor brist på arbetskraft, samtidigt som hushållen visar alltmer pessimism.
Förra året slutade starkt, enligt statistik som just har presenterats av SCB. BNP-ökningen blev 1,4 procent under fjärde kvartalet, jämfört med närmast föregående kvartal. I december steg BNP med 0,3 procent, jämfört med i november.
Arbetslösheten sjönk i december till 7,3 procent, vilket var lägre än tidigare under 2021. Även för de säsongsrensade och utjämnade arbetslöshetstal som nu ligger på 8,2 procent rör det sig om en påtaglig minskning.
Det borde finnas möjlighet till ytterligare förbättring av ekonomin under 2022, särskilt som företagen går starkt samtidigt som arbetslösheten fortfarande är hög jämfört med många EU-länder.
Men det nya året har inte börjat så lyckat. Det höga elpriset slår hårt mot stora delar av näringslivet och även mot åtskilliga av hushållen. De ökade kostnaderna betyder att många sätts under ekonomisk press.
Inflationen sprider sig till flera områden och i andra länder har centralbankerna redan börjat höja sina styrräntor eller aviserat sådana planer. Senast gäller det USA, vars kommande räntehöjningar får stark inverkan även i Sverige.
Det geopolitiska läget i Europa skapar samtidigt osäkerhet. Rysslands krigshot mot Ukraina påverkar även det ekonomiska stämningsläget, vilket blir tydligast på finansmarknaderna. Men faran finns också att konjunkturen mer varaktigt vänder nedåt.
I Konjunkturinstitutets barometer för januari märks en tydlig omsvängning till det sämre. Det gäller både näringslivet, såväl tillverkningsindustrin som detaljhandeln och tjänstesektorn. Det enda större område som hittills inte berörs är bygg- och anläggningsbranscherna.
Hushållen visar också en markant nedgång i stämningsläge. Det gäller både den egna ekonomin och Sveriges ekonomi, där fler än tidigare räknar med en ökning av arbetslösheten. Samtidigt stiger förväntningarna på ökad inflation och stigande räntor.
Bland företagen finns flera skäl till den tilltagande oron beträffande konjunkturen. Men utöver de redan nämnda finns en påtaglig orsak, nämligen den allt större bristen på arbetskraft.
Näringslivets problem gäller nu främst att det inte går att växa, i takt med att efterfrågan stiger. Inom tillverkningsindustrin är det hela 60 procent av företagen som uppger att de saknar tillräckligt med personal. I tjänstesektorn rör det sig om hälften av alla företag som är i denna situation.
Läget kan verka paradoxalt, såtillvida att Sverige har brist på arbetskraft samtidigt som det råder hög arbetslöshet. Men företagens behov gäller främst utbildad och yrkesvan personal som snabbt kan sättas in i verksamheten. Sådan kan de inte i tillräcklig utsträckning hitta bland de arbetslösa.
Enligt många ekonomiska bedömningar har Sverige en strukturell arbetslöshet som ligger på cirka sju procent. Det rör sig om personer som är lågutbildade, långtidsarbetslösa och med icke-europeisk bakgrund. Ambitionen bör givetvis vara att få betydligt fler av dem i jobb, men det tar ofta lång tid och blir knappast en tillräcklig lösning på dagens problem.
Företagen väljer i stället att stå med för litet personal. Än så länge har arbetskraftsbristen inte satt kraftig skjuts uppåt på lönerna, men detta kan komma vid nästa stora avtalsrörelse som tar sin början till hösten.
Året 2022 har just börjat och mycket hinner hända. Man kan hoppas att den osäkerhet som för tillfället råder i ekonomin är tillfällig, att krigsriskerna upphör och att läget förbättras.
För svensk del utgör dock ändå arbetskraftsbristen ett mer långvarigt problem som bromsar den ekonomiska utvecklingen. Detta syns inte på samma tydliga sätt som den höga arbetslösheten. Men båda frågorna visar på djupgående obalanser som medför stora kostnader för Sverige.